Jag berättar det sen

Så sitter man här. Dan före dan före dan före dan före dopparedan. Är man klar med julklapparna? Nja.. I stort sett. Ska bara...

Så här är det varje år för mig. Jag tänker straxt efter sommarsemestern att i år ska jag vara ute i god tid och ha allt klart lagom till första advent. Ja-a da så det så!
Igår, den sista lördagen före jul, var jag ute och handlade de flesta av julklapparna. Ni vet det där uttrycket "alla var där". Så var det i shoppingcentrumet jag bevistade. Man behövde inte känna sig ensam precis. De underliga är att vi har allihop vetat om att det blir julafton den 24 december, ända sedan... ja jättelänge! Vi visste för flera år sedan att julen 2008 kommer att infalla den 24 december! Det vore ju en sak om det hade stått i tidningen för en vecka sedan att "Regering kommer med anledning av finanskrisen vidtaga omedelbara åtgärder och för att stimulera handeln och utlyser man jul den 24 december i år." Det hade kunnat förklara horderna av folk som med desperat uppsyn viftar med pengar i långa köer i alla affärer.

För flera år sedan frågade jag hustrun vad det engelska ordet "procrastination" betyder. Jag fick svaret:
- Jag berättar det senare.
"Procrastination" betyder att skjuta upp.


Ps.
Till allas vårt försvar vill jag göra reflektionen att det delvis kan bero på vädret. Det är ju inget vidare vinterväder ute direkt. Det är suspekt likt vilken höst som helst. Kanske är det därför vi inte kommit i julstämning tidigare.

"Ingen har dött så det är lite kallt."

Tiden pinnar på. Julen galopperar närmare för varje minut.

I dagens DN kan man läsa att flera kommuner vill använda värme från krematorier till fjärrvärme. Vilket fantastiskt pragmatiskt förslag! "Vi har värme vi inte gör någonting med. Ni har ett uppvärmningsbehov. Vill ni ha vår värme?"

Jag kan inte föreställa mig att det skulle vara något fel alls på värmen från krematorierna men det finns någonting som känns lite... märkligt, med att använda den. Visste man inte om varifrån den kom skulle man bara dra på elementen och inte tänka mer på det. Däremot blir det konstigt om man ska gå omkring och tänka typ "Pelles mormor dog i förra veckan. Undrar om det är hon som gör att det är så varmt och skönt idag?"

Jag är nog ändå för att man använder värmen. Tror jag.

Mycket nu...

Det är lite tjockt just nu och blogger får lida. Men jag kommer tillbaka!

Gamla vänner

Det finns någonting väldigt behagligt med att umgås med gamla goda vänner. Allt det där man inte behöver förklara för de var där när det hände.

Förhoppningsvis fortsätter man träffa människor som kommer att bli ens vänner men racet för att få nya barndomsvänner är för evigt kört. Personligen är jag väldigt nöjd och glad med dem jag har.

Vem har rätt?

Idag står det i Dagens Nyheter att de äldre är mest positiva till äldrevården. Jag måste erkänna att jag är en av dem som med fasa läst om vanvård och förnedrande omständigheter inom äldrevården. Det är lätt att göra sig en alldeles egen skräckbild. Men rimligen är de äldre som är föremål för äldrevården, de som är bäst rustade att bedöma den vård de får. Jag borde kanske inte vara förvånad efter att ha arbetat med hälso- och sjukvårdsfrågor i flera år. Vi inom den sektorn vet att Sverige står sig väldigt väl i internationella mätningar. Både när det gäller kvalitet, väntetider och vad man får ut för pengarna. Den allmänna bilden är dock ibland rena skräckbeskrivningar av misär utan gränser. Samtidigt är de som behandlats inom svensk vård, i allmänhet mycket nöjda. När det gäller vården finns det faktiskt en förklaring var för bilden och vårdtagarnas upplevelse skiljer så mycket. Vi har begått en pedagogisk blunder helt enkelt. I Sverige satsar vården mest på dem som är mest sjuka och minst på de som är friskast men kanske lite krassligare. Och de flesta av oss blir ofast inte mer än lite krassligar. Tack och lov. Men kommer man till vårdcentralen med en lätt åkomma som inte kommer att bli värre så får man ofta vänta en stund. Det kan vara väl så irriterande men knappast bevis för dålig vård. Vi har inte heller lyckast kommunicera att köer till olika behandlingar inte går till som en kassa-kö i matbutiken. Det är inte så att man nödvändigtvis kommer fram i den ordning man ställt sig. Man kommer oftast fram i den ordning läkarna bedömer att ens tillstånd kräver. Igen, minst sjuk väntar längst. Sen kan man diskutera om det är rätt men så är det. Personligen tycker jag det känns rimligt.

World Aids Day

Idag är det den första december 2008. Igen är det World Aids Day, Internationella aids-dagen.
Hiv-rapporteringen har ökat något i år i Sverige. Något fler har blivit smittade i landet. Framför allt män som har sex med män. Ungefär 0,1% av den svenska befolkningen är smittad. I Swaziland, ett litet land helt omringat av Sydafrika, är 26% av befolkningen hiv-infekterad. Mer än en fjärdedel! Det är inte så många där som har tillgång till de mediciner som trots allt finns för att bromsa virusets härjningar i kroppen. Vad gör man när en fjärdedel av befolkningen går hem för att dö? Hur sköter man en arbetsplats där stora delar av personalen är svårt sjuk? Vad händer med alla dessa barn som blir föräldrarlösa?

Idag går tanken till alla dessa miljoner människor som lever med hiv. Mina tankar går särskilt till dem jag känner.

Det du inte vet kan du inte basera någonting på!

När jag var knappt ett år gammal lämnade jag mitt födelseland. Trettionio år senare har jag fortfarande inte återvänt. Alltså har jag sedan den där februaridagen 1970 varit invandrare. Jag har bott på flera ställen i Europa och också i Afrika men vart jag än har kommit har jag som sagt varit invandrare. Men jag har varit samma person med mina tankar, mina förhoppningar, mina drömmar och mina erfarenheter. Vart jag än har bott. Och visst kan den som ser mig gissa vad de här tankarna, drömmarna, förhoppningarna och erfarenheterna är och göra sig en fantasibild av vem jag är baserat på hur jag ser ut. Och visst kan den som vill bestämma att de inte tycker om den ihopfantiserade bilden av mig. Kanske är fantasibilden baserdad på mitt namn. Men i ärlighetens namn, visst är det dumt. Urbota korkat rent av. Det finns inte en chans i helvetet att man kan känna mig bara för att man har sett mig eller läst mitt namn. Och så är det för alla andra också.

Skulle jag mot förmodan flytta tillbaka till mitt födelseland skulle jag plötsligt vara infödd. Jag skulle smälta in i mängden visuellt men jag skulle ändå knappast vara vad folk kanske skulle tro vid första anblick. De vet inte att jag tycker att Små Grodorna är en av de finaste sångerna som någonsin skrivits.De har ingen aning om att jag kan åka skidor och sjunga Abba-låtar på svenska. Och jag har inga planer på att infoga mig i alla de gamla konfucianska värderingar som finns i landet.

Men här är jag! Kanske är jag inte den man tror, var jag än befinner mig i världen. Men jag kräver rätten att få vara den jag är och tänker inte för ett ögonblick ifrågasätta min rätt att existera. Och det ska fanimej inte någon anna behöva heller! Sen förbehåller jag mig rätten att tycka mer eller mindre om folk, baserat på vad de säger och gör och jag tycker det är helt ok om folk gör det med mig också. Men folks gissningsbilder ger jag inte mycket för. Det är som sagt bara dumheter.

Idag kom det fram att en person i min närhet helst inte bor nära för många människor av utländsk härkomst. Jag trodde mer om henne.

Naturen var är du?

Igår var jag ute på halvseriös jakt efter en halsduk. Jag gick till Åhlens för att kika och hittade ganska många snygga halsdukar av olika modeller. MEN... Allting var gjort av syntetmaterial. Viscose, polyester, akryl.... Det enda jag hittade som var gjort av ett natruligt material var en halsduk i 100% lin. Hmm... Styvt stickigt lin närmast halsen var inte heller riktigt vad jag hade tänkt mig. Det fanns inte ens en vanlig yllehalsduk!

Jag vill ha bomull, ylle eller möjligen siden i min halsduk! Jag trodde inte att det var en ovanlig önskan. Anledningen till mina materialpreferenser är framför allt för att naturmaterial andas på ett naturligt sätt. De blir också mindre elektrostatiska. Ett annat starkt skäl är helt psykologiskt. Det känns helt enkelt bättre med naturmaterial. Och nu när jag jobbar med brandsäkerhet har jag också hört skräckhistorior om hur syntetmaterial smälter in i huden medan naturmaterial "bara" brinner upp. Men jag hade i och för sig tänkt att i det längsta undvika att ha brinnande kläder på mig i alla fall.

Jag känner hur jag halkar nerför en rutschande kana mot muttrande-kärring-land.

Inte bra att vara bra

I dagens Svenskan finns en artikel om ett förslag att satsa på begåvade barn. I dagens Sverige låter ett sånt förslag nästan burtalt etlitistiskt. Men jag håller med om att vi ska stimulera alla barn på vilken nivå de än befinner sig. Jag vill inte att vi ska ha elitskolor och jag vill inte heller att man ska göra så att barn från välartade välsituerade hem får gräddfiler i skolan. Däremot är jag för att man tar till vara på alla barns lust att lära. Även barn som det går bra för behöver stimuleras. Det har blivit fult att säga till barn att de bra på i ett ämne för att de som inte får höra det automatiskt förstår att de är dåliga. Missförstå mig inte nu. Jag menar absolut inte att vi ska säga till barn att de är dåliga men det blir bara fjantigt om vi ska låstsas att alla barn är lika bra på alla saker. De är de inte. Och det är helt i sin ordning. Det säger ingenting om deras värde som människor, kompisar eller avkommor. Det bara är så. Men det har vi väldigt svårt att acceptera. Kanske är det för att vi värderar olika färdigheter på olika sätt. Akademisk färdighet räknas högt i skolan. Idrottsprestationer premieras. Men vi värderar till exempel inte att vara en god människa, lika högt.

Summan av kardemumman är att jag tycker vi ska låta oss själva vara olika.

Omväxling förnöjer

Grodsaker provar en ny look.

Morgon?

Visst är det ett ålderstecken att vakna för tidigt? Jag är där. Långt före någon slags kristlig tid vaknar jag och kan inte somna om mer än tio minuter i taget. Lika bra att kliva upp då. Som något slags spökdjur fnular man omkring i natten.
Man håller på att bli kärring. Så är det bara.

Ladda?

Den var en ung fildelare från Olofström
Som hyste en digital dröm
Att upphovsrättsskyddadde sånger sprida
Över hela världen den vida
Och på nätet få cybercred och beröm

Vad ska man tycka om ipred-lagförslaget? Inte vet jag. Självklart tycker jag att upphovsmännen ska få betalt för sitt arbete. Samtidigt tycker jag det är pinsamt när störtrika världsartister jagar tånårsfans som laddat ner några låtar, på det sätt Metallica gjorde. Jag hoppas man lyckas hitta ett bättre system.

Upp och ner, ner och upp

Finanskris... Kris. Gris. Fis. Dis. Spis. Vis. Is.

Det verkar som att varje gång det blir högkonjunktur klappar sig sittande regering för bröstet och prisar sin politik. Sen när det barkar utför igen verkar det som att landet plötsligt är offer för världsmarknaden och det blir alltid mycket värre än någon kunnat föreställa sig. Nollställs det finansiella minnet var sjunde år eller?

Tidevarv komma...

Är det någon mer än jag som känner sig lite rastlös just nu? En känsla av att någonting borde förändras? Det finns en förklaring. Det är som vanligt våra nedrans förfäders fel. Ni vet, de där som gör att vi äter upp allt på talriken bara för att de inte visste när det vankades mat igen. De tillskansade sig värdeful energi och vi får gå till gymet eller umgås med Atkins eller Viktväktarna.

Hursom, vid den här tiden på året flyttade de. Det packades och vandrades och letades och vandrades lite till. Det drar alltså i den genetiska flytt-tarmen. Vi och Kanadagässen har någonting gemensamt.

Nä nu måste jag göra något annat. Det duger inte att sitta här och blogga!

Riksdagen ska göra mig till en ärbar kvinna

Återigen finns det anledning att ta upp utvecklingen på äktenskapsfronten. Nu har det äntligen blivit klart att Sveriges riksdag ska rösta om könsneutralt äktenskap. Kristdemokraterna får ta småstryk när övriga sex riksdagspartier röstar ja. Däremot får de inte så mycket stryk som de skulle fått om övriga tre regeringspartier dundrade iväg en regeringsproposition. Det hade varit roligare men man får vara nöjd om resultatet äntligen blir en lagändring.

Tyvärr går det inte lika bra i USA. Samtidigt som man röstade fram Obama som president, tog invånarna i flera stater ställning till äktenskap för samkönade par. Inte ens i Californien röstade man för. Suck!

Yes they could!!!

Historiskt!

Förhoppningsvis blir det här riktigt bra.

Ett fantastiskt högt valdeltagande. Det är i sig en seger.

Well done America and good luck!

Time for change?

Idag går USAs folk till valurnorna. Som vanligt står mycket på spel. Frihandel, klimatpolitik, skattenivåer och mycket annat. Stora frågor som kommer att påverka hela världen. Men för väldigt många handlar valet om vad som kommer att hände med ens egen situation och ens eget liv. Till exempel kommer många tusentals människor att rösta för få hem en älskad familjemedlem från kriget i Irak. Ännu flera tusentals kommer att rösta för att få tillgång till sjukvård. Många miljoner kommer att rösta för att få lägre skatt. Ett skrämmande antal kommer att rösta för att få behålla alla sina vapen. Fantastiskt nog kommer många att rösta för att hindra samkönade par att ingå äktenskap.

Personligen hoppas jag att Barack Obama vinner en jordskredsseger!

Högst kiss vinner!

Den här bilden illustrerar någonting så fantastiskt som en panda som kämpar för att kissa så högt upp på trädstammen som möjligt. För om man är en pandakille finns det ingenting som är häftigare än att vara den som kan kissa allra högst upp. Det är troligen någonting inbyggt manligt att försöka åstadkomma saker och ting med hjälp av sin urin. Personligen tror jag att jag har andra bättre sätt att kommunicera.

Med hjälp av Youtube kan man dyka längre in i pandans luktvärld. Man kan kika på gnuggningar av kroppsdelar både fram och bak samt i närbild studera utsöndring av diverse kroppsvätskor. Klicka här för att se klippet. (Efter tre minuter eller så börjar han gå upp på händer.)

Klen och knappt normalbegåvad

Det finns troligen flera anledningar till varför folk är så ovilliga att läsa instruktionsböcker och manualer. Formodligen är den vanligaste anledningen att man tror att man klarar sig utan att läsa. Den sortens hybris drabbar även mig ibland men jag vill inte heller känna mig klen och korkad. Klämkäcka forumleringar som "...är en lättanvänd XXX som låter dig komma igång snabbt och enkelt helt utan förkunskaper." Ja tjena! "Stolen monteras på ett ögonblick." Två timmar senare undrar man varför stoljäveln ser ut som sned bokhylla och om man får slänga ut den genom fönstret nu.

Sen kommer man till manualer som riktar sig till styrketränande jättar. "Tryck lätt mot fästet så att kåpan med ett lätt klick hamnar i rätt position." Ok, jag hänger på spännet med hela min alltför stora tyngd och kan inte ta i mer. Knäpp till då kåpfan!

Ja ni förstår vad jag menar. Manualer är bara till för att förödmjuka folk! Jag vill har bilder!

Billig kyckling = olycklig kyckling

Man blir inte så sugen på kyckling när man tittat på dokumentär om kycklingindustrin...

Man behöver nog inte vara ett geni för att räkna ut att om man ska bli fullvuxen på trettioåtta dagar och sedan säljas för tre (3) pence, är det ingen som vill investera särskilt mycket i ens allmänna välbefinnande. Än mindre på ens heminredning.

Kravmärkt mat är bra. Lite dyrare - mycket bättre.

Vänta medan jag skjuter mig i andra foten också

- Hans politik gynnar oss mest, sa Bill.
- Ja mest, sa Bull.
- Men, han är ju svat så vi röstar på den andre, sa Bill.
- Ja, tryggast så, sa Bull.

Sen levde de olyckliga i alla sina dar.

Kärlek som kostar

Det skiner. Det glittrar. Det blänker. Så långt ögat kan se möts man av glansiga paneler, putsade rutor och fejade ytor. Det är så stort! Så väldigt stort och så underbart fint. Den lilla konsumenten innuti mig piper av extatisk hänförelse och jag vet att plånboken vrider sig i vånda.

Man låter sig svepas med. Det blir nästan overkligt. Vad är upp? Vad är ner? Är vi över eller under markytan? Det är inte viktigt. Jag är kär. Jag vet att vi ska ägna många timmar tillsammans framöver. Jag ska utforska min nya kärlek med ömsint noggrannhet. En affär i taget. Och jag vet att vi kommer bli mycket lyckliga tillsammans.

Forum Nacka invigde sin nya del idag 23 oktober 2008.

Vila i frid Rickard

Jag vill skriva in memoriam över min kusin Rickard som dött. Han blev 48 år gammal. Jag vill skriva om honom för att han var värd att skrivas om men jag tror inte att någon annan kommer att skriva om honom. Jag tror inte att så många kommer att sakna Rickard. Flera, liksom jag, kommer att tycka det är tragiskt att han dött men att hans liv faktiskt var med tragiskt än hans död.

Rickard var en sån där som alla föräldrar önskar att deras barn inte ska bli. Olycklig. Alkoholist. Knarkare. Uteliggare. Men Rickard var också intelligent, varm, genrös och charmig. Han hade god smak och var förtjust i konst. Han kunde bli barnsligt entusiastisk över ideer och projekt. Han var överdådig och vansinnigt oekonomisk. Hans ljusa stunder var bubblande och sprudlande ljusa och hans mörka stunder var svarta som den mörkaste och ensammaste natt man kan tänka sig.

Nu är det i alla fall över. Rickard är borta. Ovanligt spårlöst. Men jag ska minnas honom.

Men du är ju inte representativ...

Det är väldigt vanligt att människor vill vara som andra är mest. Man vill passa in. Inte sticka ut. Kunna identifiera sig. Finna bekräftelse, styrka och lugn i att många andra är som man själv och/eller tycker som man själv tycker. Jag har varit där själv ganska ofta. Det är bekvämt att luta sig tillbaka på resten av gruppen. Jag tror det är väldigt mänskligt. Vi är ju ändå flockdjur.

Men i alla tider har det funnits folk som har velat eller tyckt någonting annat än majoriteten. Eller så har man helt enkelt avvikit på något annat sätt. Vi människor har inte alltid varit så bra på att hantera de som avvikit från majoriteten.... Dåtidens svenskar brände kristna missionärer på bål, man har gömt handikappade familjemedlemmar på vinden, vänsterhänta människor har tvingats lära sig använda höger hand, människor har fänglasts och torterats på grund av politiska övertygelser och många har dödats på grund av sin hudfärg. Listan kan göras väldigt lång. Alltför lång. Några av mänsklighetens mörkaste ögonblick finns med.

Hur som helst, på den plats och i den tid jag lever, finns det tack och lov inte så många riktigt grova kränkningar av människor för att de avviker från majoriteten. Visst begås det hatbrott i min hemstad men de sanktioneras i allmänhet inte av majoriteten. Men att vara annorlunda är fortfarande att vara annorlunda. Vad jag från början ville ta upp är att jag är rätt trött på att folk avfärdar vad jag sägar och som skäl anger man att jag "inte är representativ". Nähä! Så då räknas det inte vad jag säger bara för att folk i allmänhet inte är som jag. De är födda någon annan stans, har läst andra saker, har inte läst, är troende, är heterosexuella, har två föräldrar, har barn eller nåt annat...
Antingen är jag väldigt väldigt ovanlig eller så har jag någon slags fallenhet för att befinna mig i sammanhang där andra är ovanliga. Eller så är vi bara osynkade.

Visst kan man finna en viss frihet i annorlundaskap men ibland önskar jag nästan att jag kunde dra på mig någon slags dräkt eller nåt, och bli precis som alla andra en liten stund.

Men sluta nu da!

Härom dagen spårade fotbollsderbyt ut igen. Slagsmål, skadegörelse och allmän oordning. Klubbarna svär sig fria. Idrottsarenornas ledningar svär sig fria. Polisen svär sig fri. Hejarklackarna svär sig fria. "Det handlar om ett fåtal rötägg.", "Det är polisens sak.", "Att stänga av individer hjälper inte dem."

Näe, det kan hända att det inte hjälper dessa individer att de inte får gå på fotboll men det hjälper fanimig mig att de inte trasar sönder saker och varandra och skrämmer slag på folk. Våld är vidrigt och vandalism kostar pengar som skulle kunna göra så otroligt mycket mer nytta.

Det måste styras upp. Mitt och många andras tålamod tryter. Hur svårt är det att gå ut och titta på en match utan att slå in rutor och skallar? Hur mycket ska sportevenmang få kosta? När passeras rimligheternas gräns? Rätt snart, om ni undrar vad jag tycker.

Äntligen åker idioterna dit!

Liksom så många andra finns det en vanligt förekommande omständighet som får mig att genomgå en mildare och ganska tillfällig, personlighetsförändring. Nämligen när jag är ute och kör bil och påträffar trafikidioter. Jag har också flera gånger suttit som passagerare medan arbetskamrater och vänner kör och med fasa(!) bevittnat hur de glatt drar upp mobilen och sms:ar.

En väninna provkörde en bil och ville se hur fort den kunde gå... Väl uppe en bit över 170 km/h kom hon på att hon med mobilen skulle ta ett kort av hastighetsmätaren. (Du vet vem du är om du läser det här...)

Men, se upp nu kamrater! Nu kommer en ny lag som gör att om man orsakar en trafikolycka medan man just sms:ar eller sminkar sig eller gräver i sin väska, medan man kör, kan man dömas till upp till fem års fängelse. Inte en dag för sent!

Välkommen hem!

Vilket fasansfullt misslyckande. Idag utväxlade Israel och Hizbollah fångar. Hizbollah kom bärandes på ett två kistor. Jag kan förstå att man vill ha hem sina egna men det är rätt jävla värdelöst att få komma hem om man redan är död. Mördad i en konflikt man är född in i. En konflikt man inte har startat och uppenbarligen inte heller lyckades lösa.
Det måste finnas en väg ut.

Mina nya idoler

Sjuksköterskor är mina nya idoler. Vilka kvinnor! (Och några män.) Förutom yrkeskunskap måste man vara vänlig, uppmuntrande och vårdande. Man tar hand om folk i deras svagaste och mörkaste stunder. Att orka ta hand om människor under de omständigheterna och lyfta, trösta, torka och hjälpa. Snacka om vardagshjältar! Jag tar av hatten och bugar djupt.

Folk är fantastiska

Idag står det i tidningen om en person som i hög hastighet framfört sin bil på E4:an strax söder om Stockholm. I fel färdriktning. Hur jävla dum får man vara? Tänk att fridfullt komma körande på motorvägen och så kommer det en idiot rakt mot en.

I övrigt håller magen på att bli lite mindre lila men jag har funderingar på om tråden som håller ihop ett av titthålen verkligen är självabsorberande. Den ser ut som vanlig tråd. Hustrun vill dra ut den själv. Jag är inte övertygad.

In i morfindimman

Imorgon är det dags för knivar och droger.
Jag återkommer.

Hemligheter man bär på

Ibland bär människor saker inom sig som de inte ens är medvetna om själva. Jag är en sådan människa. Har det visat sig.
Min "sak" är en ganska stor klump av diverse mänsklig materia. Lite hud, olika vävnader, lite hår och annat. Visst låter det aptitligt? Min nya invärtes kompis kommer från en äggcell och äggceller innehåller möjlighet att utveckla alla kroppens olika celler. Därför kan den piffa till sig efter behag. Vill den ha brosk kan den bygga sig lite brosk. För mitt eget bästas skull har jag inte googlat på bilder. Kan eventuellt tänka mig att göra det efter att min lilla kompis har extraherats. Jag ska få hjälp med det om ett par dagar. Min första operation!

Jag måste bara lägga till en sak. Vilka proffs mina läkare är! Skickliga, vänliga och omtänksamma. Hur bra som helst.

Mammor och Hollywood mm

När man läser föregående inlägg kan man nog tro att jag rackar ner på moderskapet. Så är det inte. Jag tycker att det finns någonting oerhört vackert med föräldrarskap och det är nog det ultimata ansvarstagandet man kan åta sig. Kudos till föräldrar!
Invändningen var mot den skenhelighet som styr de stora pengarna och den breda main stream underhållningsbranschen.
Jag är också mycket skeptisk till att man adopterar bort barn i fall där den biologiska modern egentligen har förutsättningar för att utöva föräldrarskap. En adoption ska vara en lösning på ett ganska traumatiskt problem. (Svår sjukdom, extrem fattigdom, missbruk, annan svår utsatthet, etc.) Att vara relativt ung är i sig inte ett hinder för att vara förälder. Självklart inte idealiskt! Men i filmen Juno, precis som i stora delar av den kristna högerns retorik, tycker jag att man förringar problematiken med att lämna bort sitt barn. Man tror också att adopterade barn ska nöja sig med förklaringen att det var för ens eget bästa man blev adopterad. Ofta var det så men förklaringen är oftast inte riktigt så enkel och frågeställningen föregås av ganska komplicerade resonemang. Inte sällan mycket stora frågor för en liten människa.

Ja ja, vi lämnar ämnet här.

Snyggt paketerad moralkaka

Ibland kan man bli charmad av en ovanlig och gullig förpackning. Det hände mig igår när jag såg filmen Juno. Storyn är att en 16-årig flicka blir med barn efter att ha förfört kompisen och skolkamraten Bleeker. Hon bestämmer sig snabbt för att inte göra abort utan att adoptera bort barnet till ett par hon hittar i en annons i tidningen. Hennes familj åter hämtar sig snabbt efter mottagandet av nyheten och ett par djupa andetag senare ställer de upp på Junos plan. Juno är kaxig, lite gapig och jättesöt. Familjen har det inte särskilt gott ställt men klarar sig och man tycker om varandra. Förorten är ganska vanlig och ingen är särskilt missanpassad.

Som sagt, det är en charmig film. Faktiskt så charmig att man glömmer bort vad som egentligen händer. För det första försvinner abortalternativet väldigt fort. Att behålla barnet försvinner också väldigt fort. Det är trots att Juno lever i en kärleksfull familj där man uppenbarligen finns för varandra och stöttar upp. En miljö som förmodligen skulle kunna klara av ett bebistillskott. (Dessutom har Juno en lillasyster som är i förskoleåldern.) Adoptionsalternativet accepteras väldigt fort av alla.

Tittar man vidare kommer man till det barnlösa äkta paret som vill adoptera Junos barn. Frun är ett totalt kontrollfreak som vill att allt ska vara perfekt. Hon upplever att hon är gjord för att bli mor. Mannen är mer avslappnad. Han är musiker och har lättare för att få kontakt med Juno. Men till slut visar det sig att han inte kan låta bli att charmas av Junos tonårsflirt med honom och han vet inte om han är redo att bli pappa och egentligen tror han sig bli lyckligare i en vindslägenhet i city. Han blir skurken som man upplever som svikare. Hans perfektionistiska fru premieras med Junos barn. Hennes högsta önskan är trots allt att bli mor. Man ska bara bortse att hon tidigare i filmen har verkat ha ett näst intill mentalt ohälsosamt kontrollbehov. Att hon adopterar ett barn mitt i en skilsmässa verkar inte heller vara något problem.

Är det någon mer än jag som hör konservativa USA jubla? Ingen abort och det finaste en kvinna kan göra är att utöva moderskap. Och om man är en ohängd tonåring verkar att lämna bort sin förstfödde verkar ungefär jämförbart med att ens marsvin dör. Inte undra på att det blev kassasuccé.

Grattis Norge!

I nuläget kan jag och den person jag levt med "under äktenskapsliknande former" i drygt tretton år, inte gifta oss med varandra. Vi är båda myndiga, i övrigt ogifta och villiga att ingå äktenskap. Sveriges lag tillåter inte detta av hänsyn till andra i samhället för det vore för fasligt för dem om jag fick gifta mig. Det skulle underminera värdet av deras äkteskap, hävdas det. Och man vill ju inte undermineras andras förhållanden. Eller hur?

Hursom, nu har Norges Storting klubbat igenom en norsk lag som innebär att norka "homser" får gifta sig. På riktigt. Det är bara att gratulera!

Det kommer nog en liknande svenska lag. Kanske redan i år men troligen nästa år, eller året därefter, eller kanske året efter det, eller...

Grattis Norge!

ojojoj

Tiden galloperar iväg som en häst på speed. Det är rätt mycket nu men det kommer att lätta efter första veckan i juli.... Det ska bli skönt med sommarsemester.

EM i fotboll har börjat. Vad jag tycker om fotboll kan man läsa i tidigare blogginlägg. Låt mig bara upprepa en sak. I bibeln står det att man ska dö om man rör vid delar av död gris. Fotbollar är oftast gjorda av svinläder. Men behöver nog inte säga mer.

Åh den ljusnande framtid...

Var på studentmotagning idag. Studentskan var sprudlande glad, vädert var underbart, platsen vacker och både mat och dryck smakade förträffligt. Allt var rätt och hela tillställning var mycket lyckad. En sådan dag är det omöjligt att inte tänka tillbaka på sin egen studentdag. Min inföll för exakt tjugo år sedan. Vi var lika unga och glada som de mössbeklädda avgångselever som idag sjöng ut sin lycka. "Fy fan va' vi 'e bra, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studeeeenten, fy fan va' vi e' bra!"

Tjugo år senare känns det inte som det var så himla länge sen men det har ju hunnit hända en del förstås. Svenskarna har blivit en halv miljon fler, det analoga tv-nätet har släckts ner, vi har lärt oss ord som transponder, tsunami och konvergensregler, internet har gjort sitt intåg och den 11 september kommer för alltid vara mer än ett datum. Världen snurrar vidare och det händer goda och mindre goda saker. Men där stod hon, studentskan, och sken ikapp med solen, precis som vi gjorde och så många före oss, och jag tror verkligen att den ljusnande framtiden är hennes.

Fel låt vann!

Wtf! Var tog alfabetets sista bokstaever vaegen??? Helt ploetsligt saknas de. Det haer blir ett kort inlaegg daa. Fel laat vann!

Värmland och löp

Som barn förälskade jag mig i Värmlandsvisan. Den var vackert sorgsen och lätt dramatisk. Vad Värmland var hade jag bara en diffus uppfattning om. Hursom, idag är det dags att dra till Värmland. Vargland. (Till skillnad från många värmlänningar gillar jag vargar skarpt.)

Sen måste jag bara fråga. Ska Victoria gifta sig med Daniel eller är de på väg att separera? Jag tycker det är så jobbigt när skvallerblaskorna kör motsägelsefulla löp. Och appropå löp... Snacka om extrem nyhetstorka....

Skulle kunna tjäna mer men bryr mig inte

Hoppsan, nu gick det ett tag igen.
Sen jag joggade, menar jag. Måste göra det imorgon. Fast inte lika mycket som förra gången. Det gjorde så ont.

Dagens ämne har med pengar att göra. Rättare sagt, de knäppa saker pengar gör med folk. Ja, alltså, missförstå mig inte nu. Jag gillar också att ha pengar och är rätt begåvad när det gäller att spendera de surt förvärvade sekinerna. Men pengar är inte någon start drivkraft för mig att göra någonting. Lättförtjänta pengar är mer min melodi. Däremot har jag märkt att folk finner det oherhört provocerande att jag inte tycker att det särskilt viktigt att tjäna mycket pengar. Jag är inte motiverad att begära jättelönelyft. Jag har inte som något slags mål att tjäna en viss summa när jag fyller 50. Jag är jätteglad att jag i nuläget har ett överskott. Jag har en bra lön och är nöjd. Egentligen tycker jag inte att jag behöver begära mer för jag lever redan gott. Det är ingen fantasilön jag har men jag kan betala min räkningar och livsnödvändigheter och ha pengar kvar för nöjen och rekreation. Måste man vilja ha mer?
Ja lyssnar man på andra verkar svaret så uppenbart. Ibland undrar jag om det är för att de inte känner sig helt bekväma med sin egen önskan att ha mer pengar om andra inte känner likadant. Vi har alla lärt oss att det är fult att vilja ha mer. Men varför är det så? Jag tycker det är ok att vilja ha mer och att ha mer så länge man inte skadar andra i processen. Jag tycker inte att det är fult att tjäna pengar eller ha mycket. Det är en jätteskillnad mellan att ha mycket och att suga ut andra. Det är inte ok att suga ut andra men det är en annan sak.
Hursom, jag är nöjd. Basta.

Men sluta sjunga då!

Har ni märkt att nästan alla på tv sjunger nu för tiden. Psalmtoppen. Alltså! Vi får vi väl ändå hejda oss.
Idol, Fame Factory, Så Ska Det Låta, Körslaget, Talangjakten....

Tackar vet jag schlagerfestivalen. Inte för att den är vad den en gång var men... Oh jag blir trött bara jag tänker vidare på det. Får nog återkomma i ärendet vid ett senare tillfälle.

Jag kan knappt gå! och mer krälkommentarer

Dumhet straffar sig, som bekant. Jag kan knappt gå idag. Träningsvärken har huggit sina klor i mina ben. Har ni någonsin vaknat en förmiddag efter en särskilt blöt och sen fest eller utekväll, och känt hur magen försöker tränga ut genom öronen och tungan är torrare än Gobiöknen samtidigt som huvudet dunkar? Det är helt jämförbart med hur jag känner mig idag! Dagen efter helt enkelt. Fast i benen då.

Jag kan inte låta bli att ytterligare kommentera den mänskliga civilisationens bakåtkrälande.
För ett tag sedan (14 februari 2007) bloggade jag om rektor Blomster som tyckte att flickor inte skulle bete sig felaktigt för att slippa bli antastade av pojkar. Nu har Amnesty låtit göra en undersökning om folks attityder gentemot våldtäkt och man frågade bland annat om åsikter om kvinnors klädsel i våldtäktssammanhang. Drygt 20% av de tillfrågade ansåg att kvinnan har ett ansvar om hennes klädsel eller uppförande kan anses vara "utmanande". Det är ju nedslående! Fasansfullt! Om vi lyckas flytta ansvar från en man till en klänning, kan vi verkligen hävda att vi lever i ett högstående samhälle?

Rädda mig från mig själv!

Jag mår inte så bra. Jag kallsvettas och har en obehaglig metallisk smak i munnen. Halsen värker och det känns som det ligger någonting tungt över struphuvudet. Benen darrar lätt och musklerna värker. Jag känner en intesiv törst och upplever allmän matthet.

Nu kanske ni tror att jag drabbats av någon tropisk sjukdom eller fallit offer för någon elak parasit men så är det inte. Tyvärr måste jag erkänna att det är helt mitt eget fel att jag mår så här. Jag borde ha förstått det innan att det aldrig skulle sluta väl men jag gjorde det ändå. Jag gav mig ut och joggade...



Alltså. Kära ni, någonting som känns så här fel kan helt enkelt inte vara rätt!

Ett par grader hit och dit

Jag är sjuk. :(
Inget allvarligt hoppas jag men lite feber, huvudvärk och allmän hängighet. När man är sjuk har man tid att ligga och fundera. Osökt kommer jag att tänka på det här med temperaturer. Att vi är så känsliga. Vid fyrtiotvå grader är det klippt. Skito-finito-död! Det är bara fem grader varmare än normal kropptemperatur för de flesta. Själv har jag lite större marginal eftersom min normala kroppstemperatur ligger runt 36,5 grader. Och hur kommer det sig? Varför är jag kallblodigare än andra? (Det finns teorier i den närmsta kretsen att jag sakta men säkert håller på att förgrodligas men det kanske är en aning långsökt.)
Är det inte ganska fantastiskt? Fem grader. Väderomslag kan ju göra att temperaturen utomhus faller mer än tio grader på en dag. Eller ta en stek i ugnen. Ena minuten är steken en aning för blodig och behöver lite till tid på sig och så voilà(!), steken är helbrun, lätt torr och dötrist. Det hela tog bara ett par minuter men skillnaden är nog runt tio grader där också. Skillnaden mellan en rosa saftig köttbit och skosulans kulinariska kusin.
Fascinerande.

Ibland blir det så fel

De har hittat henne. Engla. Död. Tio år gammal blev hon.
Efter åtta dagar är sökandet slut. De som letat kan packa ihop och fara hem. Det finns ingen kvar att finna. Det finns ingen kvar att rädda. Vi försöker förstå det som inte låter sig förstås.

Var snäll, kamrat! Snälla.

Så åker den svenske ledaren till Mittens Rike imorgon. Med sig har han en pro memoria om mänskliga rättigheter. Det finns knappast någon tvekan om att om kritiken blir för skarp, kan det ha konsekvenser för svenskt affärsidkande i Kina. Miljarder kronor. Världens folkrikaste land. Förtrycker Tibets folk. Avrättar fångar med nackskott och skicker räkning för kulan till de anhöriga. Förbjuder trosutövande. Förbjuder fri press.

Kan den kinesiska staten köpa Sveriges tystnad? Kanske.

Inte kul med nyheter!

Idag slog jag sömndrucken upp DN på morgonen och möttes snart av nyheten att världens grodor går mot undergång. En grodprofessor liknade försvinnandet med dinosauriernas hädangång. En tredjedel av världens grodor försvinner inom kort om vi inte gör någonting. Vi måste göra någonting!!!!

Det är Grodans År i år för att uppmärksamma grodans prekära läge. Professor Göran Nilsson vid Universeum och Jonas Wahlström vid Skansenakvariet visar vägen. Det är bara att haka på!
Nu kan det här verka som en vädjan från en nischad grodgalning, och det är det ju förstås. Men samtidigt måste man sätta in groddöden i ett större perspektiv och det är att miljöförstöring och annan skövling av uråldriga biotoper, håller på att utrota hela djurarter. Grodan har funnits i 360 miljoner år. Varje art som försvinner är en djup tragedi. Vare sig det rör sig om grodor, valar, tigrar eller vad det nu månde vara som faller offer för mänskliga härjningar.



Övriga nyheter är förresten inte så roliga heller. Tioårig flicka borta och troligen bortrövad an någon som förmodligen inte bara vill ha sällskap.
Den mest upplyftande nyheten idag verkar vara att Tullverket får mer pengar. Vi får glädja oss åt det!

Å tjohej vad det smäller!

Jag brukar undvika att blogga om jobbrelaterade saker men nu blir det ett undantag. Det här är dessutom en ganska bra bit från det jag vanligen brukar syssla med och det är så speciellt att man måste skriva om det.

Jag har alltid haft en fascination för eld. Det är varmt och mysigt att sitta vid brasan och lågorna är nästan förtrollande att titta på. Idag har jag bevittnat gasolexplosioner och en dammexplosion. Gasolsmällen orsakades av en ganska oansenlig mängd gasol i en särskild låda men smällen blev rätt ordentlig. Håret fladdrade och dörren skallrade. Man kan bara tänka sig hur det blir om en hel gasoltub skulle smälla....

Den andra smällen var i en stor fraktcontainer. BOOM! Lågorna stod rätt ut en bra bit och det rök utav bara helsike!
Imorgon ska vi följa brandförlopp på nära håll, iklädda full brandmundering med andningsmask och allt. Det blir mer smällar och vi ska prova olika släckmetoder. Lalalalala...

Hur blir det i Zimbabwe?

Valresultatet från Zimbabwe dröjer. Världen hade väntat sig ett svar i morse men inte ens nu på kvällen har det hörts någonting säkert. Oppositionen sa redan igår att de vunnit. Anklagelser om valfusk har hörts om och om igen. Zanu PFs ledare Robert Mugabe hävdar att han inte skulle kunna sova om han fuskat men att han inte behöver fuska eftersom folk stöder honom.

När jag var en glad lite skolflicka i Harare såg man Mugabe som en frihetshjälte. Han var den som skulle göra Zimbabwe helt och bra igen efter många års kolonialisering. Då var en zimdollar värd ungefär sju svenska kronor. Idag kostar en limpa bröd ett par hundra tusen zimdollar. Mina gamla klasskamrater från Chisipite Highschool finns nu spridda över världen. Fiona bor i Australien, Perry-May i England och Morag i Sydafrika. För att nämna några. Man bor inte gärna kvar i Zimbabwe. Det har blivit för svårt.

Man kan inte annat än bli sorgsen. Det finns ingen idag levande som har upplevt ett självständigt och demokratiskt styrt Zimbabwe. Det är fortfarande en dröm. Ekonomin är söndertrasad. Det fria ordet kväses. Medellivslängden är den lägsta i världen. Människorna som lever där är värda ett bättre öde än så.

Det är vi alla.

Huka er! Nu har jag en kamera.

Bäva månde världen. I alla fall de delar som inte vill bli fotograferade och händelsevis finns i min närhet.
Jag har skaffat en liten behändig kamera som jag tänkte plåta lite med. Förvåna er inte om någon bild dyker upp här i bloggen ibland.

*skuttar ut i köket för att packa upp kameran*

Irländsk vattentortyr

I det gamla Kina fanns en rad olika tortyrmetoder som man använde för att pressa fram information eller plåga folk i största allmänhet. En av metoderna har kommit att bli känd som kinesisk vattentortyr. Man placerade en bunden person under en slags droppanordning varifran det droppade ner vatten på ett oregelbundet sätt. Detta resulterade ofta i att den torterade blev tokig. Anledningen sägs vara att vattnet just droppade ner med oregelbundna intervaller.

Irland ligger långt bort fran Kina och man skulle kunna tro att vattentortyr inte skulle vara särskilt vanligt där, men det är det. Väldigt vanligt.
Min senaste men inte helt vetenskapligt bevisade teori ar att de irländska duscharna har ersatt den gamla tidens tagelskjortor.

En irländsk duschkabin ar forädiskt lik en vanlig duschkabin utifran. När man sen går in i dem upptacker man genast en stor låda pa väggen i kabinen. Den har ofta två vred.
Det är den elektriska lådan till pumpen i duschen. Den sitter INUTI duschen for vad kan väl kannas tryggare och mysigare än en ellåda i duschen? Sen drar man igång duschen. Fläktar och pumpar dundrar igång. Det låter som ett helt maskineri. Och ut ifrån duschmunstycket forsar? HAHAHAHAHA.... (torkar skrattårarna), strilar? Det vore en önskedröm. Droppar? Ja. Ut droppar vattnet. Och ve den som forsöker sig pa att mixtra med vreden. Antingen försvinner det ynkliga vattentrycket eller sa ryker antingen kall- eller varmvattnet och man står dar naken och ylar medan man febrilt forsöker ogöra det man just ändrat.


I Kina låtsades de i alla fall inte att vattentortyren skulle vara någonting annat än just tortyr.

jobba jobba

Idag har jag varit på jobbet för första gången sedan lucia 2006.
Ja, inte samma jobb då, förstås. Ett annat jobb, som min fyraårig systerdotter korrekt skulle ha uttryckt det.
Jag har ofta läst om och även talat om, vikten av att ha ett jobb. Jag har lyssnat på politiska ledare från både höger och vänster som har talat om skillnaden mellan att vara arbetslös och att ha ett arbete att gå till. Självklart är det lätt att förstå att det är stor skillnad men att verkligen förstå vad som menas är nog inte fullt möjligt om man inte varit där själv.

Jag bor i Stockholm. När man träffar någon finns det två obligatoriska frågor man ställer till varandra. Var bor du? och Vag gör du?
På A svarar vi Nacka och på B vet vi inte. [referens till tv-programmet "Vi i femman"]
I den här stan är man ganska mycket var man bor och vad man gör. Kanske mest vad man gör. Om man då gör 'ingenting' så... ja, ni förstår.

I början av sin arbetslöshet är man inte så nedslagen. Man tänker att det här är högst övergående och snart sitter man där på en kontorsstol så det är lika bra att njuta av ledigheten.
Sen går tiden. Varför har man inte fått napp?
Sen går det ännu mer tid och fortfarande ingenting. Nu börjar stressen komma krypande. Det börjar kännas påfrestande när folk man inte träffar så ofta frågar om man fått något jobb än.
Av intresse, vänlighet, artighet eller slentrian frågar faktiskt de flesta man känner om man hittat något jobb än. De menar oftast bara väl och upplever inte att de frågar särskilt ofta men om alla man pratar med frågar vid varje tillfälle man hörs av, måste man svara väldigt ofta att man inte ännu lyckats få något jobb. Till slut blir det också väldigt påfresande.
Det blir allt lättare att tvivla på sin egen förmåga. Det blir allt lättare att undvika folk snarare än att återigen behöva redovisa sina misslyckanden på arbetsmarknaden.
Säger man någonting tillräckligt ofta är det till slut välidgit svårt att hålla distansen till det. Rätt som det är sitter man där och tror inte att man någonsin igen kommer att få ett arbete.

Samtidigt tickar a-kassedagarna iväg. Tick tock. Tick tock. Erstättningsnivån sjunker från 80% till 70%. Tick tock.
Det kommer brev från a-kassan. Du har nu 60 dagar kvar. Snart är du utförsäkrad. Tick tock.
Sen slår man på tvn. Där står landets ledare och talar om att det måste löna sig mer att arbeta jämfört med att inte arbeta. Därför måste man få mindre pengar när man inte arbetar. Det måste bli tuffare att vara arbetslös så att man motiveras mera att ta ett jobb. Trycket på arbetslösa att söka jobb utanför hemorten är bra. Omständigheter som familj och bostad ska man inte ta någon hänsyn till. Jobbar man ska man få större jobbavdrag. Jättebra.
Har du inget jobb ska du mest få avdrag av den andra sorten. Att tänka sig en plötslig tandläkarräkning är en skräckupplevelse och solsemester är en avlägsen dröm.

Sen får man ett jobb. Helt plötsligt kan man räta lite mer på sig. Man fasar inte längre för "Jasså Nacka. Vad jobbar du med då?"
Pengarna kommer in på kontot en gång i månaden. Helt plötsligt är det som det ska vara.

Idag gick jag till jobbet för första gången sedan lucia 2006.