Jag vill skriva in memoriam över min kusin Rickard som dött. Han blev 48 år gammal. Jag vill skriva om honom för att han var värd att skrivas om men jag tror inte att någon annan kommer att skriva om honom. Jag tror inte att så många kommer att sakna Rickard. Flera, liksom jag, kommer att tycka det är tragiskt att han dött men att hans liv faktiskt var med tragiskt än hans död.
Rickard var en sån där som alla föräldrar önskar att deras barn inte ska bli. Olycklig. Alkoholist. Knarkare. Uteliggare. Men Rickard var också intelligent, varm, genrös och charmig. Han hade god smak och var förtjust i konst. Han kunde bli barnsligt entusiastisk över ideer och projekt. Han var överdådig och vansinnigt oekonomisk. Hans ljusa stunder var bubblande och sprudlande ljusa och hans mörka stunder var svarta som den mörkaste och ensammaste natt man kan tänka sig.
Nu är det i alla fall över. Rickard är borta. Ovanligt spårlöst. Men jag ska minnas honom.
Rickard var en sån där som alla föräldrar önskar att deras barn inte ska bli. Olycklig. Alkoholist. Knarkare. Uteliggare. Men Rickard var också intelligent, varm, genrös och charmig. Han hade god smak och var förtjust i konst. Han kunde bli barnsligt entusiastisk över ideer och projekt. Han var överdådig och vansinnigt oekonomisk. Hans ljusa stunder var bubblande och sprudlande ljusa och hans mörka stunder var svarta som den mörkaste och ensammaste natt man kan tänka sig.
Nu är det i alla fall över. Rickard är borta. Ovanligt spårlöst. Men jag ska minnas honom.
