2008-06-15

Snyggt paketerad moralkaka


Ibland kan man bli charmad av en ovanlig och gullig förpackning. Det hände mig igår när jag såg filmen Juno. Storyn är att en 16-årig flicka blir med barn efter att ha förfört kompisen och skolkamraten Bleeker. Hon bestämmer sig snabbt för att inte göra abort utan att adoptera bort barnet till ett par hon hittar i en annons i tidningen. Hennes familj åter hämtar sig snabbt efter mottagandet av nyheten och ett par djupa andetag senare ställer de upp på Junos plan. Juno är kaxig, lite gapig och jättesöt. Familjen har det inte särskilt gott ställt men klarar sig och man tycker om varandra. Förorten är ganska vanlig och ingen är särskilt missanpassad.

Som sagt, det är en charmig film. Faktiskt så charmig att man glömmer bort vad som egentligen händer. För det första försvinner abortalternativet väldigt fort. Att behålla barnet försvinner också väldigt fort. Det är trots att Juno lever i en kärleksfull familj där man uppenbarligen finns för varandra och stöttar upp. En miljö som förmodligen skulle kunna klara av ett bebistillskott. (Dessutom har Juno en lillasyster som är i förskoleåldern.) Adoptionsalternativet accepteras väldigt fort av alla.

Tittar man vidare kommer man till det barnlösa äkta paret som vill adoptera Junos barn. Frun är ett totalt kontrollfreak som vill att allt ska vara perfekt. Hon upplever att hon är gjord för att bli mor. Mannen är mer avslappnad. Han är musiker och har lättare för att få kontakt med Juno. Men till slut visar det sig att han inte kan låta bli att charmas av Junos tonårsflirt med honom och han vet inte om han är redo att bli pappa och egentligen tror han sig bli lyckligare i en vindslägenhet i city. Han blir skurken som man upplever som svikare. Hans perfektionistiska fru premieras med Junos barn. Hennes högsta önskan är trots allt att bli mor. Man ska bara bortse att hon tidigare i filmen har verkat ha ett näst intill mentalt ohälsosamt kontrollbehov. Att hon adopterar ett barn mitt i en skilsmässa verkar inte heller vara något problem.

Är det någon mer än jag som hör konservativa USA jubla? Ingen abort och det finaste en kvinna kan göra är att utöva moderskap. Och om man är en ohängd tonåring verkar att lämna bort sin förstfödde verkar ungefär jämförbart med att ens marsvin dör. Inte undra på att det blev kassasuccé.

Inga kommentarer: