Hoppsan, nu gick det ett tag igen.
Sen jag joggade, menar jag. Måste göra det imorgon. Fast inte lika mycket som förra gången. Det gjorde så ont.
Dagens ämne har med pengar att göra. Rättare sagt, de knäppa saker pengar gör med folk. Ja, alltså, missförstå mig inte nu. Jag gillar också att ha pengar och är rätt begåvad när det gäller att spendera de surt förvärvade sekinerna. Men pengar är inte någon start drivkraft för mig att göra någonting. Lättförtjänta pengar är mer min melodi. Däremot har jag märkt att folk finner det oherhört provocerande att jag inte tycker att det särskilt viktigt att tjäna mycket pengar. Jag är inte motiverad att begära jättelönelyft. Jag har inte som något slags mål att tjäna en viss summa när jag fyller 50. Jag är jätteglad att jag i nuläget har ett överskott. Jag har en bra lön och är nöjd. Egentligen tycker jag inte att jag behöver begära mer för jag lever redan gott. Det är ingen fantasilön jag har men jag kan betala min räkningar och livsnödvändigheter och ha pengar kvar för nöjen och rekreation. Måste man vilja ha mer?
Ja lyssnar man på andra verkar svaret så uppenbart. Ibland undrar jag om det är för att de inte känner sig helt bekväma med sin egen önskan att ha mer pengar om andra inte känner likadant. Vi har alla lärt oss att det är fult att vilja ha mer. Men varför är det så? Jag tycker det är ok att vilja ha mer och att ha mer så länge man inte skadar andra i processen. Jag tycker inte att det är fult att tjäna pengar eller ha mycket. Det är en jätteskillnad mellan att ha mycket och att suga ut andra. Det är inte ok att suga ut andra men det är en annan sak.
Hursom, jag är nöjd. Basta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar