I dagens Svenskan finns en artikel om ett förslag att satsa på begåvade barn. I dagens Sverige låter ett sånt förslag nästan burtalt etlitistiskt. Men jag håller med om att vi ska stimulera alla barn på vilken nivå de än befinner sig. Jag vill inte att vi ska ha elitskolor och jag vill inte heller att man ska göra så att barn från välartade välsituerade hem får gräddfiler i skolan. Däremot är jag för att man tar till vara på alla barns lust att lära. Även barn som det går bra för behöver stimuleras. Det har blivit fult att säga till barn att de bra på i ett ämne för att de som inte får höra det automatiskt förstår att de är dåliga. Missförstå mig inte nu. Jag menar absolut inte att vi ska säga till barn att de är dåliga men det blir bara fjantigt om vi ska låstsas att alla barn är lika bra på alla saker. De är de inte. Och det är helt i sin ordning. Det säger ingenting om deras värde som människor, kompisar eller avkommor. Det bara är så. Men det har vi väldigt svårt att acceptera. Kanske är det för att vi värderar olika färdigheter på olika sätt. Akademisk färdighet räknas högt i skolan. Idrottsprestationer premieras. Men vi värderar till exempel inte att vara en god människa, lika högt.
Summan av kardemumman är att jag tycker vi ska låta oss själva vara olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar