När jag var knappt ett år gammal lämnade jag mitt födelseland. Trettionio år senare har jag fortfarande inte återvänt. Alltså har jag sedan den där februaridagen 1970 varit invandrare. Jag har bott på flera ställen i Europa och också i Afrika men vart jag än har kommit har jag som sagt varit invandrare. Men jag har varit samma person med mina tankar, mina förhoppningar, mina drömmar och mina erfarenheter. Vart jag än har bott. Och visst kan den som ser mig gissa vad de här tankarna, drömmarna, förhoppningarna och erfarenheterna är och göra sig en fantasibild av vem jag är baserat på hur jag ser ut. Och visst kan den som vill bestämma att de inte tycker om den ihopfantiserade bilden av mig. Kanske är fantasibilden baserdad på mitt namn. Men i ärlighetens namn, visst är det dumt. Urbota korkat rent av. Det finns inte en chans i helvetet att man kan känna mig bara för att man har sett mig eller läst mitt namn. Och så är det för alla andra också.
Skulle jag mot förmodan flytta tillbaka till mitt födelseland skulle jag plötsligt vara infödd. Jag skulle smälta in i mängden visuellt men jag skulle ändå knappast vara vad folk kanske skulle tro vid första anblick. De vet inte att jag tycker att Små Grodorna är en av de finaste sångerna som någonsin skrivits.De har ingen aning om att jag kan åka skidor och sjunga Abba-låtar på svenska. Och jag har inga planer på att infoga mig i alla de gamla konfucianska värderingar som finns i landet.
Men här är jag! Kanske är jag inte den man tror, var jag än befinner mig i världen. Men jag kräver rätten att få vara den jag är och tänker inte för ett ögonblick ifrågasätta min rätt att existera. Och det ska fanimej inte någon anna behöva heller! Sen förbehåller jag mig rätten att tycka mer eller mindre om folk, baserat på vad de säger och gör och jag tycker det är helt ok om folk gör det med mig också. Men folks gissningsbilder ger jag inte mycket för. Det är som sagt bara dumheter.
Idag kom det fram att en person i min närhet helst inte bor nära för många människor av utländsk härkomst. Jag trodde mer om henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar