Någonting märkligt hände i helgen. Min säng är försvunnen!
Det vill säga, inte den säng jag numera brukar sova i utan den gamla sängen.
Numera sover jag i en fantastiskt bekväm säng som från första natten kommit att bli en mycket kär ägodel.
Vägen till den goda nattsömnen i den sköna sängen är en lång och sorgesam historia. Jag ska bespara dig den men låt mig bara säga att den innehåller nätter på punkterade luftmadrasser, trasmattor och en billig för mjuk säng. När den nya sängen inhandlades förpassades den gamla till trapphuset. Jag bor högst upp i ett gammalt hus och vår lägenhet är den enda som mynnar ut i trapphuset på den här våningen. Alltså stod sängen inte i vägen för någon.
Hur som helst, vi har annonserat för att bli av med den gamla sängen. Priset var satt till 500 kronor men vi vara rörande ense om att det vi egentligen var ute efter var att någon skulle komma och bära bort eländet.
Veckorna gick. Inget napp.
Så i morse ringde en glad tjej som ville komma och köpa sängen. Jubel och glädje! Vi skulle bli av med den.
Döm om förvåningen när hustrun gick för att inspektera sängen och kommer tillbaka efter en minut och meddelar med konfyst uppsyn att sängen är borta.
Samtalet som därefter följde med sängspekulanten var något förvirrat.
Summa sumarum: Sängen är borta. Vi myser men undrar så stilla var den är.
2005-11-27
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar