Jodå, den svenska tandvården fungerar alldeles utmärkt. Det råder det kanske inte någon tvivel om. Men AAAAAAAJ FAAAAN!Där rök en av mina två visdomständer. Det gjorde inte ont. Jag hade noga sett till att min tandläkare lagt in ordentligt med bedövningsmedel. Det gör förresten rätt ont. Att få bedövning. Lite ironiskt faktiskt. Det stora obehaget följer därefter, när man får syn på instrumenten. *gulp* Tänger och mejslar som skulle få vilken snickare som helst att dregla av längtan.
Sen kan man ju försöka verka oberörd medan tandläkaren hänger över en med spända muskler för att kunna bända bort delar av en. Det gör fortfarande inte ont men knakandet går inte att ignorera. Ett knakande och krasande liksom. Sen är det över. Det tar inte många minuter. Sen blöder man som en fontän en liten stund och sen släpps man ut med extra tussar att bita på om blodflödet tar fart igen och en lapp med instruktioner. Man får inte äta på två timmar vilket gjorde att jag fick avstå från lunch men det finns värre öden. Hustrun hade vänligt nog inhandlat soppa till middagen. Men nu gör det ont. Urk.Det blir Alvedon till nattamat ikväll.
Förresten, jag frågade tandläkaren om hon tror att mina två små hemliga visdomständer i underkäken kommer att ta sig upp. Det trodde hon inte. Det vanligaste är att visdomständer kommer fram före 35-årsdagen. Däremot hade hon sett en patient som fick sin sista visdomstand i 80-årsåldern så helt säker kan man inte vara än på sådär en 45 år.
Som tur är har jag ett hyfsat välbetalt arbete och tandläkarbesök av den här arten knäcker inte ekonomin. Däremot känner jag ett antal människor som inte gärna tar en oväntad smäll på över 700 kronor. Då talar vi ändå om ett relativt billigt tandläkarbesök. Det är inte extremt att behöva punga ut med flera gånger så mycket. Det är någonting vi behöver fundera över. Helt klart är att folk inte ska behöva avstå från vård de behöver på grund av svag privatekonomi. Hur det sen ska gå till kanske jag spånar om en annan gång.
Summa summarum. Jag har ont. Jag har en tand mindre. Jag är 740 kronor fattigare. Jag läker. Den skadade visdomstanden kommer aldrig att göra ont igen.
2005-11-16
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar