Att vara eller inte vara en cancersvulst

Nu måste jag erkänna att jag inte uppfattat mig själv som en cancersvulst tidigare. Jag har liksom inte tänkt på mig själv som en tumör som förtär och förstör det friska och levnadsdugliga i samhället. Men det är tydligen dags att tänka om.
Eller helst inte. Det jag möjligen kan ha gemensamt med en cancertumör är att man får nog ta och stråla ihjäl mig innan jag upphör att vara det jag är. Kalla mig hopplös romantiker men jag lever i övertygelse men möjligen villfarelse om att min förmåga till kärlek är en god och positiv egenskap.

Åke Green, jag har ett par saker jag skulle vilja kalla dig också men jag avhåller mig för jag är snäll.