När jag hörde att vargfrågan var en av valrörelsens största frågor kunde jag inte låta bli att le. Som boende i ett av landets sydligaste län stöter man inte direkt på vargar i vardagen.
När jag var liten var vargstammen i det närmaste utrotad. Antalen var nere i enstaka djur. Vem minns inte vargen Ylva?
Nu vill bönder norrut ha utökade befogenheter att skjuta varg. Man vill kunna skydda sin boskap bättre och förhindra förlust av fler djur och därmed också pengar.
Det kan man ha förståelse för.
MEN... Det heer eer inte rumba...
Öh, jag menar. Men, vargen är en naturligt levande art i Sverige. Ett av våra få vilt levande rovdjur i större däggdjursklass. En formidable jägare, förvisso. Mytomspunnen och vacker.
Jag kan inte annat än att tycka att skjuta av vargstammen också skulle vara en ett stort fett skott i den berömda foten. I båda fötterna rent av.
Kanske kunde bättre inhängnader vara ett alternativ? Högre stängsel? Fotosensorer? Nattvakter? Vad vet jag. Vi lever i en tidsålder då vi kan flyga till månen, se varandra i mobiltelefonen medan vi pratar och ha ihjäl varandra med kärnvapen. Kanske kan vi klura ut ett sätt att hindra vargar från att äta upp folks får. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar