Lite steklik

Jag vet att jag har klagat här på den männskliga konstruktionen förrut. Jag måste dock tillstå att densamma samtidigt fascinerar mig.

Jag har ofta förundrats av hur vi kan nära organismen genom att trycka in växter och djur i ett hål i huvudet. Det är ganska fantastiskt.

Anledningen till att jag funderar över organismen igen är att jag är sjuk. Ingenting dödligt eller så. Jag tror bestämt att åkomman brukar betecknas som "förkyldning".
Ont i halsen, hosta, täppt näsa och feber. Nu råkar jag vara en person som påverkas mycket av feber. Redan efter ett par tiondels grader känner jag mig hängig och allmänt sjuk.
Det är fantastiskt att vi är så känsliga för inre temperaturförändringar. Det gör att man häpnar över organismens förmåga att kompensera yttre temperaturförändringar. Vi kan faktiskt vara ute ganska länge i både värme och kyla utan att ta skada. Betänk då att vi dör om den inre kroppstemperaturen går över 42 grader. Fem ynka grader över normaltemperatur.

Det får mig osökt att tänka på en stek i ugnen. De där få graderna som gör skillnaden mellan en saftig rosa stek och en torr brun genomstekt bit kött. Fysik, kemi, biologi och kokkonst på en och samma gång!

Dags för mer halstabletter och te! *host*

Jag tycker det är fint med rynkor

Jag tycker mig ha upptäckt rynkor i mitt ansikte!
Små rynkor vid ögonen. Till skillnad från många andra tycker jag inte att det gör någonting. Snarare tvärt om tycker jag att det ger karaktär åt utseendet. Jag har noterat att de flesta i min ålder har skrattrynkor. Det är ganska fint.
Jag har dessutom fått några grå hårstrån.
Alltså, det är inte så att jag sitter och längtar efter att få se ut som ett gult russin med vitt hår. Jag vill bara ha ett utseende som stämmer lite bättre överens med min ålder. Det är förvisso ett kvalificerat i-landsproblem, men man kan tröttna på att bli tagen för 25 när man är 37.

Samtidigt ser man dagligen reklam för en uppsjö av produkter som ska få oss att se yngre ut. Det finns massor av hårprodukter som trollar bort grå hårstrån, krämer som slätar ut huden, elektriska muskel-nånting-prylar som gör en smalare osv osv.
Besattheten med ungdom är i och för sig ingenting nytt, men jag förstår den ändå inte riktigt. Jag tror faktiskt på att varje ålder har sin charm och tjusning. Man kan vara vacker i alla åldrar.

För tillfället kör de en tv-reklam för någon kräm som de säger får en att se fem år yngre ut. Jag är så frestad att maila dem och fråga om det fungerar på femåringar.

På livsfarligt uppdrag

Jag har tidigare nämnt mina och hustruns svampexkursioner. De har varit jättelyckade med rikliga svampmängder, motion, frisk luft, utomhusmatlagning och allmän njutning.
Frånsett att hela företeelsen får mig att känna mig en aning åldersstigen har vi haft så trevligt att vi nu starkt överväger att bege oss ut i skogen igen i helgen. MEN. Det finns nu en ny faktor att ta med i beräkningen, nämligen den årliga älgjakten...

Jakten på skogens konung är nu i full fart och runt om i markerna traskar glada jägare med ivriga hundar. Den absoluta majoriteten av jägarna är mycket seriösa människor med den största respekt för både djur, natur och vapen. Men sen finns ju de andra.
Föga förvånande känns inte tanken på en älgkula i låret så där hemskt lockande. Inte för att jag tror att någon med flit skulle sikta på mig med älgstudsare. Jag är heller inte direkt älglik men man skulle ju kunna hamna bakom en älg som någon missar. Kanske skulle en plötslig rörelse orsaka prassel som en nervig jägare reagerar förhastat på.

Kalla mig gärna paranoid men efter förra årets älgjakt kunde man räkna ihop en hel del nedlagda älgar samt två ihjälskutna jägare, en skjuten traktor, en skjuten ryggsäck och ett skjutet utedass.

Det är nu dags att fundera på hur gott det egentligen är med svamp.

Vi väcker beundran

Så har då två ministrar avgått. Avancerad skatteplanering, tv-licensskolk och svart arbetskraft blev för mycket för handelsministern och kulturministern.
Jag gråter inte.

Självklart har det hela hårdbevakats av media här i Sverige. Det har också bevakats av utländsk media. I morse gjorde man ett svep på morgonnyheterna. I Förenade Kungadömet konstaterade man att affärerna är småpotatis. Ska ministerskandaler handla om pengar krävs det miljonbelopp i brittiska pund för att folk ska höja på ögonbrynen. Annars ska skandalerna med fördel handla om sex. Vi minns när en brittisk parliamentsledamot hittades strypt av misstag med en apelsin i munnen och ett par käcka nylonstrumpor av dammodell, på benen.

I Finland möts de svenska ministeravgångarna med viss skepsis och indignation över att man kan fråga ministrarna frågor som om de betalt tv-licens eller inte.

Tyskland tycker att ministrarna fått gå för småpotatis.

I Polen väcker ministeravgångarna beundran.
Man beundrar Sverige för att moralen är så hög. Enligt den polska Sverigekorrespondenten räknar man i Polen med att politiker fuskar. Man tycker det är fantastiskt att svenskarna kräver så mycket av sina politiker och man skulle vilja att det var så i Polen också. Det skulle minska politikerföraktet.


För övrigt vill jag varna för spårviddshinder. Undvik dem!

Ingen rädder för vargen här....

När jag hörde att vargfrågan var en av valrörelsens största frågor kunde jag inte låta bli att le. Som boende i ett av landets sydligaste län stöter man inte direkt på vargar i vardagen.
När jag var liten var vargstammen i det närmaste utrotad. Antalen var nere i enstaka djur. Vem minns inte vargen Ylva?

Nu vill bönder norrut ha utökade befogenheter att skjuta varg. Man vill kunna skydda sin boskap bättre och förhindra förlust av fler djur och därmed också pengar.
Det kan man ha förståelse för.

MEN... Det heer eer inte rumba...

Öh, jag menar. Men, vargen är en naturligt levande art i Sverige. Ett av våra få vilt levande rovdjur i större däggdjursklass. En formidable jägare, förvisso. Mytomspunnen och vacker.
Jag kan inte annat än att tycka att skjuta av vargstammen också skulle vara en ett stort fett skott i den berömda foten. I båda fötterna rent av.

Kanske kunde bättre inhängnader vara ett alternativ? Högre stängsel? Fotosensorer? Nattvakter? Vad vet jag. Vi lever i en tidsålder då vi kan flyga till månen, se varandra i mobiltelefonen medan vi pratar och ha ihjäl varandra med kärnvapen. Kanske kan vi klura ut ett sätt att hindra vargar från att äta upp folks får. Eller?

Kultur som vara

Så var vi alltså fått en ny regering. Svenska folket har sagt sitt och nu har vi fått det vi bett om.
Det oroar mig. Framför allt är det den samhällsekonomiska politiken som bekymrar. En tuff politik som gör det jobbigare för dem som redan har det jobbigt samtidigt som det blir lite glassigare för den som redan har det bra.

Ett annat område som riskerar att råka illa ut är kulturen. Det är inte okänt att marknadsliberalerna anser att kulturen ska bära sina kostnader själv som vilken annan bransch som helst. Staten ska inte subventionera och det marknaden vill ha och är beredd att betala för, är det som ska stå till buds.
Vår nya kulturminister verkar tillhöra den marknadsliberala skaran.

Min farhåga är att den svenska kulturen nu sakta men säkert ska strömlinjeformas. Det som säljer ska överleva.
Kulturrikedom ligger i en kombination av djup och bredd. Det experimentella, det smala och udda driver ofta konsten framåt. Stravinsky jagades av scenen vid uruppförandet av "Våroffer", Mozart producerade sin tids moderna beställningsverk, många av våra litteraturklassiker har varit bannlysta och bränts på bokbål.
Även det som saknar stort ekonomiskt väde kan äga stort kulturellt och konstnärligt värde.
Det är möjligt att det finns dålig konst men i mångt och mycket är det vår egen personliga smak som styr vad vi uppskattar.

Vårt gemensamma kulturella kapital riskerar att smalna. I konceptet att kultur ska betala sig själv ligger att den som får tillträde till kulturen är i huvudsak den som har råd att betala för den.
Tar man bort subventionerna kommer det helt enkelt att bli dyrare att få tillträde till konsten/kulturen. Ett konkret exempel är det borgerliga förslaget att statens museer återigen ska beläggas med inträdesavgift.

Konsten som kulturyttring ska vara till för alla. Genom kulturen kan vi växa som människor, uttrycka oss, inspireras, lugnas, njuta och känna gemenskap.
Är vi inte alla värda det?

...ut i skogen tåga alla nu..

Man har not blivit gammal.
Idag gick färden rätt ut i skogendär vi plockade svamp i flera timmar. En ansenlig mängd blek taggsvamp blev skörden. Pasta med svampsps och stekt sidfläsk. Mums!

Svampplockning var någonting jag ägnade mig åt tillsammans med morfar och ibland med pappa när jag var liten. Fina minnen men vem hade kunnat ana att man en dag skulle spendera sina söndagar på det här sättet.
Jag ser det som ett ålderstecken när man snubblar ut i skogen när man skulle kunna sitta hemma lätt bakfull med en uppvärmd pizza och titta på en hyrfilm.

Snart sitter man väl där och virkar dukar.