Bråk om disken, kvarlämnade prylar i vardagsrummet, långtidsupptagen toa och ovillighet att hjälpa till med städningen. Känns det igen? Låter det spännande?
Lägg till avancerat supande, allmänt fylletjafs och grovhångel.
Att behöva bevittna det ovan beskrivna känns mer som en plåga än underhållning. Men det är underhållning! I alla fall om man om man konsulterar tv-tablån. Fulla männsiskor instängda i ett hus, bråkande svenskar på öde(?) ö i Indiska Oceanen, par på paradisö som kryllar av illasinnade singlar som vill orsaka skilsmässa, desperata barn som försöker hitta karlar till sina morsor, bygga hus åt fattiga och filma dem i närbild när de gråter av tacksamhet. Med mera. Med mera.
Man blir ju nedstämd!
Ibland undrar jag vad det beror på. Det kanske är för jobbigt att göra riktiga tv-program. Då måste man ju ha någon som måste tänka till om innehållet hela vägen.
Eller blir det billigare än att göra riktiga tv-program? Eller är det, ve och fasa, faktiskt vad tv-tittarna vill ha?
Mot videobutiken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar