Kampen mot människans natur går vidare!

När man flyttar gäller det snabbt som ögat packa upp för annars börjar kampen mot människans natur. Igen. (Jo jag har beklagat mig över människans natur förr här på bloggen.)
Vaddå? Vad är det den här gången då, undrar ni kanske nu.
Jo, kampen mot en av de egenskaper som gjort människan så framgångsrik som art. Förmågan att anpassa sig efter rådande förhållanden.
För det är skrämmande hur snabbt man slutar se saker i sin omgivning.
I mitt fall handlar det om tjugo lådor som står i vardagsrummet. Jo, visst kan man tycka att det verkar skrymmande att ha ett lådberg i vardagsrummet. Som sagt, det var det de första dagarna. Förfärligt rent av!
Men nu ser jag dem knappt. Jo det är klart att jag vet att de är där och visst ska de packas upp.

Då kommer vi till den andra delen av dagens inlägg. Nämligen den delen där jag förbannar min egen dumhet.
På flyttfirmans inrådan packade vi våra kläder i stora svarta plastsäckar. Såna där avfallspåsar som vi alla har sett.
Vi packade också påsar med kläder vi bestämt oss för att skänka bort.
Ja ni ser säkert vart det här är på väg.

Allra sist packade vi en påse med kläder som använder ofta. Vardagskläder. Favoritkläder.
Mmmm... just det. När jag idag packat upp den sista påsen med kläder kunde jag kallt konstatera att den sista säcken inte finns i lägenheten. Den enda slutsats jag kan dra är att vi glatt lämpade av den säcken också i klädinsamlingen vid Amiralens köpcentrum i Karlskrona.
Urk.

Efter denna upptäckt var vi tvugna att pigga upp oss själva med en liten tur till Ikea. Jag tror att det är omöjligt att göra Ikeabesök på mindre än tre timmar.
Vi som förbannat att vi hade så mycket saker när vi flyttade upp, har nu skaffat oss ännu mer.