det var en gång en apa....

Imorse visade SVT ett reportage om den lille gorillaungen Enzo. Han har nu blivit sju månader gammal och äter och växer precis som ungar ska göra. Han är alldeles bedårande söt! Stora mörka ögon med nyfiken blick, rund liten mage och långa armar.
Lille Enzo traskar omkring på Kolmården och har inte en tanke på hur viktig han är.
Samtidigt sitter folk runt om i Europa och myser vid tanke på Enzo. Han kommer nämligen att få göra karriär som pappa.
När Enzo blir större ska han bli far till små apbebisar runt om i Europa och hjälpa till att hindra gorillorna från att utrotas från jorden.
Hans klantiga genetiska kusiner människorna har nämligen lyckats ha ihjäl nästan alla Enzos artfränder och dem man inte lyckats skjuta, stycka och äta upp eller sälja, har man förstört levnadsmiljön för. De vackra dimhöljda bergen där hans släktingar bott skövlas skoningslöst.

Därför måste Enzo träffa en massa damer när han blir stor. Förvisso finns det värre öden än Enzos framtidsplaner men lille Enzo skulle nog bli ledsen om han visste hur ovanlig han är.

Men vi är glada för att han finns för han kan vara med och rätta upp det vi ställt till med.
Just det, kära ni. Vi har nu nått den punkt i existensen då en apa får gå in och rädda det som räddas kan efter våra mänskliga fadäser.

Ridå.