Håll tigrarna inne och sopsortera!

Jaha, det verkar som man borde återkomma till ämnet fågelinfluensan.
Nu är den alltså här. H5N1.
Ett antal döda fåglar har påträffats och en del har visat sig bära på det fruktade viruset.
Det var inte med den största lyckan jag läste den feta rubriken på lokaltidningens förstasida idag. Döda fåglar hittade på den lilla holmen som jag bor på.
Tur att man inte är fågel!!!

Jag är faktiskt lite bekymrad för våra sällsynta rovfåglar. Jag tycker de är fantastiskt vackra och häftiga. Det vore hemskt om beståndet krymper på grund av fågelinfluensan.
Det finns också anledning att fundera på hur man bistå fågelnäringen. Man hade nog grubblat en del om man var ankuppfödare nu.

Själva tillhör vi också dessvärre en av de arter som kan få H5N1. Vi människor är i sällskap med fåglar (såklart), illrar, grisar, katter, leoparder och tigrar. Den som äger ett husdjur av någon av dessa arter bör kanske fundera på hur ni låter dem umgås med vilda fåglar.
(Ja, alltså, nu räknas inte andra människor som husdjur även om någon kanske skulle känna sig frestad att kategorisera sin make/maka/avkomma under den benämningen.)
Så vitt jag vet har ingen rapporterat H5N1 hos grodor! (Frogs rule!)

Tidningarna fylls nu av artiklar om fågelinfluensan. Råd och tips till oroliga föräldrar, fågelätare, kattägare och andra. Bland annat fick man i Aftonbladet det fina tipset att döda fåglar ska sopsorteras som brännbart avfall och ska alltså inte slängas i de bruna kompostavfallspåsarna. Man kunde kanske ha gissat att fåglar var biologiskt nedbrytbara och därmed komposterbara.
Jag kan se mig själv där i köket framför alla mina hinkar med olika sorters avfall: potatisskal… zucchiniändar… papper…. papper… död gräsand… pastaförpackning….
Mmmjust det.

Jag står fast vid mitt gamla råd: klappa inte döda fåglar!