plågsamt...

Satt och slötittade på kulturnyheterna när en ung recenset satt och ondgjorde sig över den nya filmen om Truman Capote. Nu tänker jag ongöra mig över överpretantiösa recensenter.
Han på tv menade att det görs så många filmer baserade på biografier nu för tiden och de är alla så plågsamt förutsägbara.
Nähä! Förutsägbara som i att man kan förutsäga vad som ska hända? Kan det bero på att det faktiskt också har hänt?
Vill man bli överraskad ska man nog gå och kika på något nyskrivet och påhittat. Visserligen vore det ju oförutsägbart om man gick och tittade på en film om Truman Capote och den slutade med att han flyttade till Åre och blev skidlärare. Å andra sidan får man nog problem som filmskapare då.
Men det är klart att vår recensent var tvungen att såga filmen eftersom så många redan konstaterat att den är ett mästerverk. Det i sig framtvingar en negativ recension om man förstår sig på konst för om verket appellerar till den breda massan måste det helt enkelt vara för simpelt för att vara sann konst. Eller nåt sånt...

Var det någon här som kände att det var plågsamt förutsägbart att båten sjönk på slutet i Titanic?

Har jag blivit sjuk?

Jag erkänner! Jag har funderat på att börja idrotta. Därav dagens rubrik. Det ligger inte riktigt i min natur, om man säger så. Förvisso gör jag ibland tappra försök att motionera men de är av rena hälso- och viktskäl.

Som bekant pågår de olympiska spelen i Turin just nu och det finns egentligen bara tre sporter representerade som jag skulle kunna tänka mig att utöva. Den första är skidåkning. Föga chockerande. Jag har åkt skidor sedan jag var liten och kan nog utan överdrift beskriva migsjälv som en "medelgod åkare".
Den andra sporten är rodel. Det är den ultimata pulk-upplevelsen. Har bara provat vid ett tillfälle men jag tjöt av skratt när jag flög ner för isbanan på en ranglig liten kälke som jag egentligen inte hade någon som helst kontroll över. Halkade till och med av i en kurva en gång men kunde inte sluta skratta ändå, när jag fortsatte ner för banan på ändan. Inte så värst värdigt men ack så roligt!
Däremot tycker jag inte tvåmansrodel ser så lockande ut.... I såfall så tjing för att vara den främre åkaren! Vill inte vara den som ligger underst och inte ser något medan man rasar ner för en isbana i hastigheter man får böter för på E4:an.

Men... Den sport som jag tycker ser lite kul ut och som jag inte provat är curling! Man kan ju tyckat att jag som hatar att idrotta och hatar att städa rimligtvis inte borde vara intresserad av att sporta med en kvast i händerna. Men det ser kul ut! Att glatta omkring där och bokstavligen sopa motståndet av banan.
Jag vill prova! Ska försöka övertala nåogn eller några i närheten avv haka på.
Rapport följer om jag lyckas.

Än slank hon hit.... ...och än slank hon dit...

Badsäsongen är här!

Ialla fall för mig. Nu när vinden piskar och snön yr är det skönt att komma hem och krypa ner i ett rykande varmt bad. Att ligga där omgärdad av härligt varmt vatten är som att lägga bomull runt själen.
Jag badar riktigt varmt. Sädär varmt att jag blir rödflammig på huden och känner mig lite snurrig och lätt illamående efter ett tag.
Hustrun brukar titta in i badrummet ibland för att se efter om jag lever och kolla att jag inte fått värmeslag.
När huden skryklat sig och det börjar flimra för ögonen är det dags att gå upp.
Sen följer en stund av avkylning och sen är man redo att ta sig an världen.

I nästa liv ska jag bli en groda.

Ni hao!

Det är kul med språk!
Engentligen borde man lära sig fler. Jag tror jag ska anmäla mig till en nybörjarkurs i spanska till hösten.
Igår bringades jag och hustrun till magkrampsframkallande skratt av någon okänd persons språkbruk. Det är inte meningen att göra sig lusting över andra men ibland blir det rätt... ja, just lustigt. Nu ska varken jag eller hustrun vara allt för kaxiga eftersom vi ibland jobbar som översättare själva och vet att det kan vara nog så knepigt ibland. Jag är dock tveksam till om vi hade fått betalt för en översättning som den vi läste igår.

Jag har tidigare berättat om shoppingturerna till den blå kinesbussen. I lördags köpte jag ging-seng godis från Taiwan.
På baksidan finns en ingredienslista, lite allmän produktinformation och en kvalitetsförsäkran. All text är skriven på mandarin med kinesiska tecken, samt på engelska. Det är just engelskan som är något av ett problem för våra vänner på Liuh Der Foods Enterprise Co. Ltd.
Låt mig citera:

"If only find any defects, please don't hesitate to deliver the flaw product back to our Sales Department, together with Your purchasing bate, place and hop for our improving references."

Underbart! Vid reklamation ska man leverera inköpsstället och hoppa efter deras förbättrande referenser. Det är precis vad jag också tycker!
Sista meningen i kvalitetsförsäkran lyder:

"And humbly welcome Your instructions."

Hehe. Hasta la vista baby!

Men säg nåt da!

Jag har noterat att det är mycket sällsynt att du, du som läser, lämnar några kommentarer.
Gör gärna det. Det är kul för mig att få veta vad du tycker och tänker och du får ett gyllene tillfälle att avreagera dig.

Lördag idag. Skönt.
I vår lilla stad finns det inte så många annorlunda affärer. Det finns ett riktigt hyfsat utbud av det vanliga men vill man ha saker från andra länder får man bege sig av någon annan stans. Den enda affär som sålde asiatiska matvaror slog ihop porten och omvandlade sig till Thai-resturang som serverar fusk-sushi.
Or so I thought....

Lite utanför stan på en grusplan parkerar varje lördag en blå skruttbuss. Klockan tio svänger den in och ställer upp sig. Kort därefter anländer ett antal bilar och parkerar på grusplanen. Ut kliver halva Karlskronas asiatiska befolkning. Vi klättrar upp i bussen och börjar rota i hyllorna. Små torkade fiskar, svampar, geggor och mojor, godis, grönsaker, konserver och gud vet vad.
Mums!
Det är trångt, det luktar konstigt och ingen pratar svenska. Det är kul!

Låt mig slippa vara storebror!

Bråk om disken, kvarlämnade prylar i vardagsrummet, långtidsupptagen toa och ovillighet att hjälpa till med städningen. Känns det igen? Låter det spännande?
Lägg till avancerat supande, allmänt fylletjafs och grovhångel.
Att behöva bevittna det ovan beskrivna känns mer som en plåga än underhållning. Men det är underhållning! I alla fall om man om man konsulterar tv-tablån. Fulla männsiskor instängda i ett hus, bråkande svenskar på öde(?) ö i Indiska Oceanen, par på paradisö som kryllar av illasinnade singlar som vill orsaka skilsmässa, desperata barn som försöker hitta karlar till sina morsor, bygga hus åt fattiga och filma dem i närbild när de gråter av tacksamhet. Med mera. Med mera.
Man blir ju nedstämd!
Ibland undrar jag vad det beror på. Det kanske är för jobbigt att göra riktiga tv-program. Då måste man ju ha någon som måste tänka till om innehållet hela vägen.
Eller blir det billigare än att göra riktiga tv-program? Eller är det, ve och fasa, faktiskt vad tv-tittarna vill ha?
Mot videobutiken!