Frihetsbron fortfarande igenbommad

Dagen började 06:00. Upp och hoppa. Hämtning 07:15 utanför hotellet. Efter ett par stopp inne i stan åkte vi upp mot den 38:e breddgraden där gränsen mellan Nord- och Sydkorea går. Vid Injimgak var vi tvungna att byta buss till särskilda bussar med tillstånd att närma sig gränsen. Militärpolis inspekterade våra pass och vi fick åka vidare mot den avmilitäriserade zonen, DMZ. Vi passerade över Tongil Dae-gyo, Återföreningens bro, över till själva zonen som sträcker sig två kilometer söder om själva gränsen. Det gör den även på den norra sidan av gränsen inne i Nordkorea, ett av världens mest slutna länder.

Väl inne i zonen gick vi upp till Frihetsbron. En enkel träbro med stora järnportar. Brons fästen ligger på vardera sida om gränsen. Vid ett par tillfällen har man låtit ett fåtal människor gå över bron för att återförenas med sina familjer. Nära och kära som man separerades ifrån i samband med delningen av Koreahalvön. På järngrinden har hundratals människor fäst sidenband med svart skrift på. De korta texterna uttrycker alla förhoppningar om återförening och fred. Där står vi, i ett rikt land med dyra kameror i nävarna. Vi har åkt till gränsen i behagligt luftkonditionerade bussar. Så blickar vi bort över gränsen där många inte ens har mat för dagen. Och det eländiga är att det handlar egentligen inte om brist på resurser utan brist på vilja.

Det här tåget bombades under kriget och står utställt som en symbol för delningen av landet.

Under koreakriget 1950-1953 dog närmare sex miljoner människor. Idag råder ingen officiell fred utan ett utdraget vapenstillestånd. På båda sidor talar drömmande och ofta hoppfullt om en återförening men politiskt sett ligger man fortfarande mycket långt ifrån varandra. En återförening skulle dessutom kosta Sydkorea många många miljarder. Att få Nordkorea upp till Sydkoreansk standard kommer att ta lång tid och kommer att kräva enorma ekonomiska, tekniska och sociala insatser.

Vi åkte vidare i DMZ och kom så småningom till mynningen till en av de fyra tunnlar man hittills hittat. Tunnlarna är byggda av nordkoreansk militär och har varit tänkta att användas vid en invasion. Gränsen ligger endast en och en halv timmes bilfärd från Seoul. Djupt ner i marken har man sprängt sig fram. Man tror att det finns fler tunnlar. Sydkoreanerna har nu börjat borra djupa små hål rätt ner i marken. Sedan har man fyllt hålen med vatten. Om ett av hålen plötsligt töms går man ner med en kamera för att inspektera. Kanske är det en ny tunnel.

Den tunnel vi var nere i var den tredje man hittade. Vi vandrade långt ner i underjorden och traskade omkring där nordkoreanska soldater en gång sprängt och hackat sig fram. Soldater skickade av en politisk ledning sydkoreanerna glatt pratar om som sina bröder och landsmän. Inte helt okomplicerat.

Vandringen upp ut ur tunneln var en prövning för människor utan god kondition (läs: mig). Det sluttade djävulskt brant uppför 450 meter och när man närmade sig ytan slog den 30-gradiga sommarhettan emot oss.

Vi besökte också Dorasans tågstation där man förväntansfullt gjort skyltar för att avisera avgångar till Pyongyang. Det kommer att dröja ett tag innan linjen tas i bruk..



Den avmilitäriserade zonen.

Efter utflykten bar det av tillbaka till Seoul där vi intog lunch i Itaewon som är ett distrikt där många amerikaner från USAs militärbas brukar handla och roa sig. Väldigt många amerikanska affärer. Nike-store, Cold Stone, McDonalds, etc.

Kvällen avslutades med mycket trevlig och god middag tillsammans med flera adopterade från Sverige. Alltså, flera koreaner adopterade till Sverige. En vän till Mr. Kang som äger restaurangen Nam-Kang i Stockholm, bjöd generöst på både maten och drickat. Nöjda och glada vandrade vi så hemmåt i den mörka men varma koreanska senkvällen.

Hanbok!

Dagens stora handelse ar inkopet av hanbok, traditionell koreansk folkdrakt. Med stor omsorg har jag valt sidentyger och broderier. Ar oerhort nojd med att ha klarat av detta pa koreanska! Det tog mer an en halvtimme. Ser med stor spanning fram emot att hamta den nasta lordag lagom till den stora galamiddagen. Ar saker pa att det kommer bli det vackraste plagg jag nagonsin agt.

Under dagen har vi aven vandrat lanst Chonggyeghon-kanalen, besokt Korea House och Hanook folkvillage i den stora Nam San-parken. At supersmarrig traditionell buffe med blackfisk i chilisas, sjogurka med bambuskott, krabba, anka och massor av andra lackerheter.

Ar mycket nojd med D som nu ater kimchi till frukost!

Lite bilder:

Den tillfixade kanalen med promenadstrak langst med.



Har at vi middag. Superbuffe!



Vi kikade pa koreansk dans.



Dee hittade en bowlinghall.



Detta ar Tongdaemun, ostra porten. En del av stadsmuren som en gang omgardade Seoul. Numera ligger den mitt i en vag. Langtar inte direkt efter att kora bil har.

Här någon stans...

Pigga och nytra vaknade vi imorse. Klockan 02:00! Urk. Fram med ljudboken och varsitt glas vatten. Lyssna lyssna. Lyckades så småningom somna om. Det här med tidsomställningen kommer nog att ta ett dygn till att få ordning på.

Jag har inte särskilt bra lokalsinne. Det är faktiskt riktigt uselt om jag ska vara ärlig. Inte heller kan jag läsa kartor. Just nu befinner jag mig i en enorm stad jag inte hittar i alls. Med adresslapp i handen satte jag mig i en taxi och pekade på lappen och mumlade någontin som jag hoppas betyder: "Jag vill åka hit." Och så bar det iväg genom staden. När taxichauffören stannar efter en halvtimme och säger något i stil med "Det är här någonstans", är det inte lycka jag känner. Adresser här ser inte ut som adresser i Sverige.. 서울 특별시 종로구 청운동 114-1, 경기상고 총동 문회 빌덩 지층 stod det på lappen. Japp!

Vi klev av och gick omrking som levande frågetecken. Lyckligtvis sågs vi av en vänlig man som kom fram och frågade om han kunde hjälpa oss. Vi pekades åt rätt håll och lyckades hitta källarkontoret vi letade efter. Äventyr äventyr!

Sitter på internetcafe som inte låter en använda usb-uttagen så det blir inge bilder i det här inlägget, tyvärr. Ska försöka igen lite senare och lägga upp bilder på lite smått och gott vi sett och gjort idag. Hotellet har en mynt-dator som jag hoppas låter en plugga in usb.

Annyonghikyeseyo!

Del II
Har nu fatt tag i en dator med usb men verkar dessvarre ha tappat de tre sista bokstaverna i det svenska alfabetet. Har kommer nagra bilder fran dagen.


Dagens skylt. I vanliga fall brukar "athelete's foot" betyda fotsvamp. Har tycker man det ar ett passande namn for sportskorbutiker.


Myung-dongs gator lyses upp av alla skyltar. Massor av affarer, restauranger, barer och kareokirum.


Vi at stekt kott med ris och chilikryddad bonpasta. Gott men starkt.


Sa har ser jag ut i traditionell koreansk folkdrakt, hanbok.


I Korea foredrar man verkligt farsk fisk. Har star Dee utanfor en restaurangs fiskforad.

Första dagen i Seoul

Sa är jag här! Resan som egentligen oavsiktligt skjutits pa i sadär en trettio ar har blivit av. Sa vitt jag vet hittades jag inte sa langt härifran, en dag för fyrtioett ar sedan.
Det är en myllrande stad med mycket folk, dofter och ljud. Det är varmt. Nästan 30 grader och väldigt fuktigt. För andra gangen i livet smälter jag in i folkvimlet. Förra gangen var i Tokyo för nästan tjugo ar sedan. Det känns lite konstigt men väldigt behagligt att bara kunna försvinna i mängden. Den gangen i Tokyo var det en nästan chockerande känsla men inte nu. Kanske för att jag är äldre och dessutom kan jag betydligt mer koreanska än japanska. Det känns inte lika främande.

Är lite vimmelkantig av jetlag. Klockan närmar sig 18 här men enligt kroppsklockan är det morgon. Vill tillägga att natten kroppen hade tänkt sig fa mellan 27 och 28 juli, blev inställd pa grund av tidsomställningen.

Vi har redan varit och rotat i teknikaffärer, gatt förbi massor av norebang, kareokirum och ska snart ut och välja middagsrestaurang. Tva av vara fördomar om östasien har besannats under dag ett. Man känner sig mattligt begavad när man inte riktigt förstar sig pa toaletten. Är lite rädd för knapparna. Diskning och föning är inte det jag helst vill uppleva i samband med toalettbesök.


Den andra östasiatiska problemet är svarigheten att skilja "r" och "l".


Det var nog allt för detta inlägget. Aterkommer snart.