In i morfindimman

Imorgon är det dags för knivar och droger.
Jag återkommer.

Hemligheter man bär på

Ibland bär människor saker inom sig som de inte ens är medvetna om själva. Jag är en sådan människa. Har det visat sig.
Min "sak" är en ganska stor klump av diverse mänsklig materia. Lite hud, olika vävnader, lite hår och annat. Visst låter det aptitligt? Min nya invärtes kompis kommer från en äggcell och äggceller innehåller möjlighet att utveckla alla kroppens olika celler. Därför kan den piffa till sig efter behag. Vill den ha brosk kan den bygga sig lite brosk. För mitt eget bästas skull har jag inte googlat på bilder. Kan eventuellt tänka mig att göra det efter att min lilla kompis har extraherats. Jag ska få hjälp med det om ett par dagar. Min första operation!

Jag måste bara lägga till en sak. Vilka proffs mina läkare är! Skickliga, vänliga och omtänksamma. Hur bra som helst.

Mammor och Hollywood mm

När man läser föregående inlägg kan man nog tro att jag rackar ner på moderskapet. Så är det inte. Jag tycker att det finns någonting oerhört vackert med föräldrarskap och det är nog det ultimata ansvarstagandet man kan åta sig. Kudos till föräldrar!
Invändningen var mot den skenhelighet som styr de stora pengarna och den breda main stream underhållningsbranschen.
Jag är också mycket skeptisk till att man adopterar bort barn i fall där den biologiska modern egentligen har förutsättningar för att utöva föräldrarskap. En adoption ska vara en lösning på ett ganska traumatiskt problem. (Svår sjukdom, extrem fattigdom, missbruk, annan svår utsatthet, etc.) Att vara relativt ung är i sig inte ett hinder för att vara förälder. Självklart inte idealiskt! Men i filmen Juno, precis som i stora delar av den kristna högerns retorik, tycker jag att man förringar problematiken med att lämna bort sitt barn. Man tror också att adopterade barn ska nöja sig med förklaringen att det var för ens eget bästa man blev adopterad. Ofta var det så men förklaringen är oftast inte riktigt så enkel och frågeställningen föregås av ganska komplicerade resonemang. Inte sällan mycket stora frågor för en liten människa.

Ja ja, vi lämnar ämnet här.

Snyggt paketerad moralkaka

Ibland kan man bli charmad av en ovanlig och gullig förpackning. Det hände mig igår när jag såg filmen Juno. Storyn är att en 16-årig flicka blir med barn efter att ha förfört kompisen och skolkamraten Bleeker. Hon bestämmer sig snabbt för att inte göra abort utan att adoptera bort barnet till ett par hon hittar i en annons i tidningen. Hennes familj åter hämtar sig snabbt efter mottagandet av nyheten och ett par djupa andetag senare ställer de upp på Junos plan. Juno är kaxig, lite gapig och jättesöt. Familjen har det inte särskilt gott ställt men klarar sig och man tycker om varandra. Förorten är ganska vanlig och ingen är särskilt missanpassad.

Som sagt, det är en charmig film. Faktiskt så charmig att man glömmer bort vad som egentligen händer. För det första försvinner abortalternativet väldigt fort. Att behålla barnet försvinner också väldigt fort. Det är trots att Juno lever i en kärleksfull familj där man uppenbarligen finns för varandra och stöttar upp. En miljö som förmodligen skulle kunna klara av ett bebistillskott. (Dessutom har Juno en lillasyster som är i förskoleåldern.) Adoptionsalternativet accepteras väldigt fort av alla.

Tittar man vidare kommer man till det barnlösa äkta paret som vill adoptera Junos barn. Frun är ett totalt kontrollfreak som vill att allt ska vara perfekt. Hon upplever att hon är gjord för att bli mor. Mannen är mer avslappnad. Han är musiker och har lättare för att få kontakt med Juno. Men till slut visar det sig att han inte kan låta bli att charmas av Junos tonårsflirt med honom och han vet inte om han är redo att bli pappa och egentligen tror han sig bli lyckligare i en vindslägenhet i city. Han blir skurken som man upplever som svikare. Hans perfektionistiska fru premieras med Junos barn. Hennes högsta önskan är trots allt att bli mor. Man ska bara bortse att hon tidigare i filmen har verkat ha ett näst intill mentalt ohälsosamt kontrollbehov. Att hon adopterar ett barn mitt i en skilsmässa verkar inte heller vara något problem.

Är det någon mer än jag som hör konservativa USA jubla? Ingen abort och det finaste en kvinna kan göra är att utöva moderskap. Och om man är en ohängd tonåring verkar att lämna bort sin förstfödde verkar ungefär jämförbart med att ens marsvin dör. Inte undra på att det blev kassasuccé.

Grattis Norge!

I nuläget kan jag och den person jag levt med "under äktenskapsliknande former" i drygt tretton år, inte gifta oss med varandra. Vi är båda myndiga, i övrigt ogifta och villiga att ingå äktenskap. Sveriges lag tillåter inte detta av hänsyn till andra i samhället för det vore för fasligt för dem om jag fick gifta mig. Det skulle underminera värdet av deras äkteskap, hävdas det. Och man vill ju inte undermineras andras förhållanden. Eller hur?

Hursom, nu har Norges Storting klubbat igenom en norsk lag som innebär att norka "homser" får gifta sig. På riktigt. Det är bara att gratulera!

Det kommer nog en liknande svenska lag. Kanske redan i år men troligen nästa år, eller året därefter, eller kanske året efter det, eller...

Grattis Norge!

ojojoj

Tiden galloperar iväg som en häst på speed. Det är rätt mycket nu men det kommer att lätta efter första veckan i juli.... Det ska bli skönt med sommarsemester.

EM i fotboll har börjat. Vad jag tycker om fotboll kan man läsa i tidigare blogginlägg. Låt mig bara upprepa en sak. I bibeln står det att man ska dö om man rör vid delar av död gris. Fotbollar är oftast gjorda av svinläder. Men behöver nog inte säga mer.