Åh den ljusnande framtid...

Var på studentmotagning idag. Studentskan var sprudlande glad, vädert var underbart, platsen vacker och både mat och dryck smakade förträffligt. Allt var rätt och hela tillställning var mycket lyckad. En sådan dag är det omöjligt att inte tänka tillbaka på sin egen studentdag. Min inföll för exakt tjugo år sedan. Vi var lika unga och glada som de mössbeklädda avgångselever som idag sjöng ut sin lycka. "Fy fan va' vi 'e bra, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studeeeenten, fy fan va' vi e' bra!"

Tjugo år senare känns det inte som det var så himla länge sen men det har ju hunnit hända en del förstås. Svenskarna har blivit en halv miljon fler, det analoga tv-nätet har släckts ner, vi har lärt oss ord som transponder, tsunami och konvergensregler, internet har gjort sitt intåg och den 11 september kommer för alltid vara mer än ett datum. Världen snurrar vidare och det händer goda och mindre goda saker. Men där stod hon, studentskan, och sken ikapp med solen, precis som vi gjorde och så många före oss, och jag tror verkligen att den ljusnande framtiden är hennes.

Fel låt vann!

Wtf! Var tog alfabetets sista bokstaever vaegen??? Helt ploetsligt saknas de. Det haer blir ett kort inlaegg daa. Fel laat vann!

Värmland och löp

Som barn förälskade jag mig i Värmlandsvisan. Den var vackert sorgsen och lätt dramatisk. Vad Värmland var hade jag bara en diffus uppfattning om. Hursom, idag är det dags att dra till Värmland. Vargland. (Till skillnad från många värmlänningar gillar jag vargar skarpt.)

Sen måste jag bara fråga. Ska Victoria gifta sig med Daniel eller är de på väg att separera? Jag tycker det är så jobbigt när skvallerblaskorna kör motsägelsefulla löp. Och appropå löp... Snacka om extrem nyhetstorka....

Skulle kunna tjäna mer men bryr mig inte

Hoppsan, nu gick det ett tag igen.
Sen jag joggade, menar jag. Måste göra det imorgon. Fast inte lika mycket som förra gången. Det gjorde så ont.

Dagens ämne har med pengar att göra. Rättare sagt, de knäppa saker pengar gör med folk. Ja, alltså, missförstå mig inte nu. Jag gillar också att ha pengar och är rätt begåvad när det gäller att spendera de surt förvärvade sekinerna. Men pengar är inte någon start drivkraft för mig att göra någonting. Lättförtjänta pengar är mer min melodi. Däremot har jag märkt att folk finner det oherhört provocerande att jag inte tycker att det särskilt viktigt att tjäna mycket pengar. Jag är inte motiverad att begära jättelönelyft. Jag har inte som något slags mål att tjäna en viss summa när jag fyller 50. Jag är jätteglad att jag i nuläget har ett överskott. Jag har en bra lön och är nöjd. Egentligen tycker jag inte att jag behöver begära mer för jag lever redan gott. Det är ingen fantasilön jag har men jag kan betala min räkningar och livsnödvändigheter och ha pengar kvar för nöjen och rekreation. Måste man vilja ha mer?
Ja lyssnar man på andra verkar svaret så uppenbart. Ibland undrar jag om det är för att de inte känner sig helt bekväma med sin egen önskan att ha mer pengar om andra inte känner likadant. Vi har alla lärt oss att det är fult att vilja ha mer. Men varför är det så? Jag tycker det är ok att vilja ha mer och att ha mer så länge man inte skadar andra i processen. Jag tycker inte att det är fult att tjäna pengar eller ha mycket. Det är en jätteskillnad mellan att ha mycket och att suga ut andra. Det är inte ok att suga ut andra men det är en annan sak.
Hursom, jag är nöjd. Basta.

Men sluta sjunga då!

Har ni märkt att nästan alla på tv sjunger nu för tiden. Psalmtoppen. Alltså! Vi får vi väl ändå hejda oss.
Idol, Fame Factory, Så Ska Det Låta, Körslaget, Talangjakten....

Tackar vet jag schlagerfestivalen. Inte för att den är vad den en gång var men... Oh jag blir trött bara jag tänker vidare på det. Får nog återkomma i ärendet vid ett senare tillfälle.

Jag kan knappt gå! och mer krälkommentarer

Dumhet straffar sig, som bekant. Jag kan knappt gå idag. Träningsvärken har huggit sina klor i mina ben. Har ni någonsin vaknat en förmiddag efter en särskilt blöt och sen fest eller utekväll, och känt hur magen försöker tränga ut genom öronen och tungan är torrare än Gobiöknen samtidigt som huvudet dunkar? Det är helt jämförbart med hur jag känner mig idag! Dagen efter helt enkelt. Fast i benen då.

Jag kan inte låta bli att ytterligare kommentera den mänskliga civilisationens bakåtkrälande.
För ett tag sedan (14 februari 2007) bloggade jag om rektor Blomster som tyckte att flickor inte skulle bete sig felaktigt för att slippa bli antastade av pojkar. Nu har Amnesty låtit göra en undersökning om folks attityder gentemot våldtäkt och man frågade bland annat om åsikter om kvinnors klädsel i våldtäktssammanhang. Drygt 20% av de tillfrågade ansåg att kvinnan har ett ansvar om hennes klädsel eller uppförande kan anses vara "utmanande". Det är ju nedslående! Fasansfullt! Om vi lyckas flytta ansvar från en man till en klänning, kan vi verkligen hävda att vi lever i ett högstående samhälle?

Rädda mig från mig själv!

Jag mår inte så bra. Jag kallsvettas och har en obehaglig metallisk smak i munnen. Halsen värker och det känns som det ligger någonting tungt över struphuvudet. Benen darrar lätt och musklerna värker. Jag känner en intesiv törst och upplever allmän matthet.

Nu kanske ni tror att jag drabbats av någon tropisk sjukdom eller fallit offer för någon elak parasit men så är det inte. Tyvärr måste jag erkänna att det är helt mitt eget fel att jag mår så här. Jag borde ha förstått det innan att det aldrig skulle sluta väl men jag gjorde det ändå. Jag gav mig ut och joggade...



Alltså. Kära ni, någonting som känns så här fel kan helt enkelt inte vara rätt!