ohelig allians

I kommunen där jag bor (än så länge) kommer styret den här mandatperioden att se annorlunda ut. De borgerliga partierna har gått ihop med miljöpartiet och bildat ett minoritetsstyre. Till hjälp tar man ett passivt stöd från Sverigedemokraterna.
En av socialdemokraternas främsta företrädare i kommunen beskriver konstellationen på ett mycket elegant sätt. ”En blågrön röra med bruna stödhjul”.
Ett retoriskt konstverk!

I övrigt är det bara sorgligt att ovannämnda röra nu ska föra kommunen framåt. Det är inte av den orsaken jag kommer flytta men det är inte heller någonting som gör det mer attraktivt att bo kvar precis.

Jag har förresten fått en ny hobby! Leta-efter-lägenhet-jag-har-råd-med-och-kan-tänka-mig-att-bo-i heter den. Jag har hittat massor av väldigt trevliga lägenheter jag inte har råd att bo i. Det är bara att streta och leta vidare.
Det här är inte det sista ni hör av det här ämnet.

Fotboll. Jippiyayayay!

Ugh!
Jo, jag vet. Jag har beklagat mig över den så kallade sporten fotboll, förrut. Jag skulle egentligen kunna göra det oftare men för att bespara er gör jag det inte. Nu måste jag dock säga något.
Asså! Ba! Va fan!!!

Fotbollsarena full av män, ölburkar, en boll - vad skulle möjligen kunna gå fel?

300 huliganer i upplopp. 28 personer arresterade.
Tidningen Aftonbladet har beviljats polisbeskydd efter det att ett gäng fotbollsfans upplevt att tidningen skildrat dem på ett ofördelaktigt sätt.
Miljoner skattekronor helt bortslösade på att hålla civilisationens lågvattenmärke från att slå ihjäl varandra och vandalisera andras egendom. Att låta dem hållas hade förmodligen gjort genpoolen en tjänst.

Jo men det är logiskt. Dra in på vård, skola och omsorg och släng för all del ut alla blattar ur landet så vi har råd att satsa på idrotten!

Hmm...

Oj då! Ibland blir saker och ting inte riktigt som man hade tänkt sig. Val och sånt.

tv, aids och annat

Idag hyrde vi filmen Rent. Det är en musikalfilm som handlar om ett gäng vänner i New York. De flesta i kompisgänget lever med HIV. Handlingen utspelar sig 1989-1990.
Då var HIV-diagnosen alltid en dödsdom.
I Stockholm var situationen inte närmelsevis som i New York men vi var inte oberörda. Jag hade en skolkamrat som var bög. Vi gick i gymnasiet tillsammans. Han blev smittad när han var arton eller nitton. Han ville berätta för sin familj men han visste inte riktigt var han skulle börja. En dag satt han och hans mamma hemma och av någon anledning kom nazismen på tal. Hans mamma sa "Säga vad man vill om nazisterna men de visste ialla fall hur man tar hand om bögar."
Då kände Micke att det inte riktigt var läge att berätta för mamma.

Som av en slump när jag sitter här nu och skriver på bloggen visar de Angels in America på tv. Brilliant mini-serie om just HIV i New York. Emma Thompson spelar ängel och Al Pacino mansälskande maktman. Kvalitets-tv.

På svt 2 visar man samtidigt tv-serien Rötter. Alla dessa tusentals unga människor som rövades bort och såldes som handelsvaror i andra delar av världen. Inte västvärldens finaste ögonblick i historien.

Det här blev ett babbelinlägg. Jaja, det blir så ibland.
Imorgon går svenska folket till val. Mycket står på spel. Om ett dygn vet vi vem som kommer att regera Sverige de kommande fyra åren.