När jag var liten delade vi ibland sommarstuga med min farbror och hans familj. Sönerna, kusinerna, prenumererade på ett antal serietidningar som de hade med sig ut på landet. Där slukades jag upp av Marvels värld. Spindelmannen, Nightcrawler, Flame och de andra blev mina hjältar.
Tjugofem år senare har de blivit film. Inte animerad utan vanlig spelfilm. Igår var jag och hustrun och såg X-men3. En ganska underhållande film. Figurerna ser inte riktigt ut som i de gamla serietidningarna men det går bra ändå. Här finns allt som ska finnas i en actionfilm med hjältar, drama, kärlek och kamp.
Hur som helst, nu kommer vi till ämnet jag ville ta upp. I en dramatisk scen försöker Wolverine närma sig Jean. Hon använder sina superkrafter för att stoppa honom och försöker upplösa honom i små små bitar. En metod som fungerat på åtskilliga andra i filmen. De har minsann upplösts till damliknande partiklar och blåst iväg. Men inte Wolverine för han har ett skelett av den superstarka metallen adamantium.
Wolverine segar sig mot Jean. Hon skickar iväg omgång efter omgågn av superkraft mot honom och han lider. Jackan börjar få revor. Bitar av jackan faller av. Hela jackan trasas sönder och faller av Wolverine. Han får sår. Huden fläks upp här och där.
Som tur är läker Wolverine supernabbt. Det är en av hans superkrafter.
Såren på Wolverine blir fler och fler och inte sällan är de så stora och djupa att admantiumet i hans kropp blottas.
Men se! Någonting som står emot alla superkrafter, eld och skärvor. Wolverines byxor! För hur lätt jackan än trasades sönder och hur stora sår som slits upp på hans kropp förblir byxorna hela!
Jag kan medge att det hade nog varit distraherande och kanske lite bisarrt om Wolverines byxor trasats sönder på samma sätt som jackan och han stretade mot superkrafterna för att komma till Jean - naken.
Men kära ni, ni förstår dilemmat.
Det är ok att se folk lösas upp i partiklar och dö men det är otänkbart att hjälten tappar brallorna.
Som man bäddar får man ligga. Och om man ska mana fram en cinematisk metaforisk bild i den andan ligger jag bekvämt i en king sized amerikansk säng med satinlakan, iförd hel joggingdress och har båda händerna prydligt på täcket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar