Världens starkaste byxor

När jag var liten delade vi ibland sommarstuga med min farbror och hans familj. Sönerna, kusinerna, prenumererade på ett antal serietidningar som de hade med sig ut på landet. Där slukades jag upp av Marvels värld. Spindelmannen, Nightcrawler, Flame och de andra blev mina hjältar.
Tjugofem år senare har de blivit film. Inte animerad utan vanlig spelfilm. Igår var jag och hustrun och såg X-men3. En ganska underhållande film. Figurerna ser inte riktigt ut som i de gamla serietidningarna men det går bra ändå. Här finns allt som ska finnas i en actionfilm med hjältar, drama, kärlek och kamp.



Hur som helst, nu kommer vi till ämnet jag ville ta upp. I en dramatisk scen försöker Wolverine närma sig Jean. Hon använder sina superkrafter för att stoppa honom och försöker upplösa honom i små små bitar. En metod som fungerat på åtskilliga andra i filmen. De har minsann upplösts till damliknande partiklar och blåst iväg. Men inte Wolverine för han har ett skelett av den superstarka metallen adamantium.
Wolverine segar sig mot Jean. Hon skickar iväg omgång efter omgågn av superkraft mot honom och han lider. Jackan börjar få revor. Bitar av jackan faller av. Hela jackan trasas sönder och faller av Wolverine. Han får sår. Huden fläks upp här och där.
Som tur är läker Wolverine supernabbt. Det är en av hans superkrafter.
Såren på Wolverine blir fler och fler och inte sällan är de så stora och djupa att admantiumet i hans kropp blottas.

Men se! Någonting som står emot alla superkrafter, eld och skärvor. Wolverines byxor! För hur lätt jackan än trasades sönder och hur stora sår som slits upp på hans kropp förblir byxorna hela!
Jag kan medge att det hade nog varit distraherande och kanske lite bisarrt om Wolverines byxor trasats sönder på samma sätt som jackan och han stretade mot superkrafterna för att komma till Jean - naken.
Men kära ni, ni förstår dilemmat.

Det är ok att se folk lösas upp i partiklar och dö men det är otänkbart att hjälten tappar brallorna.

Som man bäddar får man ligga. Och om man ska mana fram en cinematisk metaforisk bild i den andan ligger jag bekvämt i en king sized amerikansk säng med satinlakan, iförd hel joggingdress och har båda händerna prydligt på täcket.

De e mycke nu

Det är rätt mycket nu på jobbet. Det är därför jag inte bloggar så ofta som jag skulle vilja.
Har det i övrigt rätt bra. Grodmatsinhandling i Karlshamn imorgon.
Tyvärr håller det fina vädret på att försvinna. Molnen har flutit ihop och mörknat samtidigt som temperaturen sjunkit.
Jag minns när jag var liten och regnet stod som spön i backen och hurtfriska vuxna förkunnade med klämkäcka röster: "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!"
Ja just det!
Jag tänkte det då men var för liten och väluppfostrad för att ge svar på tal men nu säger jag det: "Du ljuger, vädret suger!"

Blåsor och blind tro

Kan inte äta. Tungan är full av små hemska blåsor som gör ont.
Enda fördelen är att man äter betydligt mindre. Skulle inte ha något emot att tappa ett antal kilon.

Jo just det. Angående det här med kilon. Det leder mig osökt in på ämnet rökstopp.
Låt mig dröja ett ögonblick vid det här med att sluta röka. Den samlade läkarvetenskapen är rörande ense om att rökstopp är underbart. Genom att sluta röka minskar man risken att drabbas av allsköns elände. Lungcancer, emfycem, KOL, kärlkramp med mera.
Det är jättebra! Kruxet är bara att för någon som inte drabbats av någon av dessa hemskheter handlar det här om ren tro och sannolikhetslära. Dvs, "Om jag slutar röka nu kanske jag slipper lungcancer som jag kanske skulle ha drabbats av."
Med andra ord känner man inte av att man inte drabbas av cancer. Det känns precis som förut.
Något som däremot inte känns som förut är andras kroppsodörer. Som inpyrd rökare levde man i välsignad ovisshet om att han bredvid i hissen nog glömt deodoranten den dagen eller att tanten framför en i Icakön inte borde ha ätit så mycket lök till lunch. (Jag menar naturligtvis att lök ger en ganska speciell andedräkt. Vad tänkte du på?)

Sen var det det där med vikten.... Ett, två, tre, fyra... Ja, ett par kilon var man ju beredd på att öka i vikt. ...fem, sex, sju, åtta... Nä men vad fan! Nu får det väl ändå sluta. Så mycket mer äter jag inte! ...nio, tio, elva, tolv.... Nu slutar jag räkna. Helvets jävla skit vad jag är fet!

Dessutom vet jag att det finns dagar då hustrun i hemlighet bett till gud att jag skulle börja röka igen....

Det har nu gått två och ett halvt år. Jag står fast vid min tro. Fet, arg och rynknäst. Jag tror! Jag tror att detta är bättre än cancern jag kanske skulle ha fått.
Men vaknar jag upp till en DN-förstasida som förkunnar att jorden kommer att gå under om två månader går jag till närmaste tobakshandlare och köper mig ett paket cig. Så det så!

Kurs i mänskliga rättigheter, kamrat!

Mina kära landsmän norr om den 38:e breddgraden lever i en värld de gör sitt bästa för att inte låtsas om.
Nu är ändå ett gäng nordkoreaner i Stockholm för att gå på kurs i ekonomi och mänskliga rättigheter. Allt betalt med skattemedel utpytsade genom SIDA. Två av dem intervjuades på aktuellt.
[robot-liknande röst] -Vi. Vill. Vara. Med. Och. Bygga. Upp. En. Blomstrande. Ekonomi. I. Vårt. Land.
[robot-liknande röst 2] -Vi. Ska. Lära. Oss. Mer. Om. Ekonomi.

På kavajslaget bar ialla fall en av dem en knapp med den härlige ledaren Kim Il-Jong (uttalas Kim Ill-Tjong).
Med en frisyr som skapar förskräckelse och i sig borde vara nog för avsättning, paraderar den drömlike härföraren omkring i fasansfullt illasittande och uselt sydda militäruniformer. Till det bär han tonade glasögon à la tant på 70-talet. Egentligen ser han över huvud taget ganska tantlik ut, frånsett de fula uniformerna då.
Men som om inte detta vore en tillräcklig styggelse så har karln en riktigt riktigt trist politik. En politik han i stora delar ärvt från sin far, den gudomlige ledaren Kim Il-Sung.
Tyvärr är han nog inte så skvatt galen som folk utmålar honom och det är ju faktiskt värre än om alla tomtarna övergivit loftet. Nej, han fortsätter medvetet systemet Chuche och bygger vidare på sexfiliga motorvägar som monument över sin och landets storhet medan folk svälter ihjäl (och absolut inte har råd men bil). När lycka är att fly över till fattiga delar av landsbygden i kommunist-Kina kan man kanske börja få en uppfattning om hur det står till i de norra delarna av Morgonstillhetens Rike.

Så kära landsmän, oesoe oseyo! Välkomna hit. Ta gärna en titt på våra ekonomiska system och mänskliga rättigheter. Själv är jag inte säker på om de nya kunskaperna gör er starkare eller sorgsnare.

Utan existensberättigande....

I måndags tågade de genom staden. Med svarta sjkortor, ljusa byxor och blankpolerade kängor tågade de med höjda fanor. Nazisterna.

Vad säger man till någon som inte tycker att man är värd att existera?