”Man hörde ju om hur det gick borta i Asien. Det är förjävligt. Så många sjuka. Så många döda. Skräckhistorierna flödade. Många föstes ihop och brändes levande. Andra fick halsarna avskurna på löpande band.
Man orkar knappt tänka på det.
Sen bara fortsatte det sprida sig. Alltså, vi här i Sverige trodde ju att vi gick säkra. Vi trodde att det aldrig kunde drabba oss här i västeuropa. Men nu vet man ju fan inte.
Nej, alltså….
Det är ju redan panik. Hörde från en polare i Frankrike att man redan börjat isolera där nere i 58 län. Man får inte gå ut. Inte träffa andra.
Man vågar ju för helvete inte hosta om man sätter i halsen! Då blir man väl bränd innan man fattat vad som hänt.
Vi har sett det förut. Kommer ihåg för ett par år sen. Det blev ett jävla liv när Rosa halkade till och förlorade balansen för ett ögonblick. Vips åkte hon in på isolering och det kom en massa gubbs och tog prover hit och dit. En ren försiktighetsåtgärd, hette det. Stackars Rosa såg ju ut som en jävla knarkare efter alla nålstick.
Folk är ju inte sansade alltså. Man måste ju hålla huvudet kallt. Alltså, om du låg dödssjuk borta i Kina, skulle du känna dig frestad att flyga hela vägen hit? Va? Nä, tror inte det. Vad fan…
Fri som en fågel. Ja tjosan!”
Där slutar Grodsakers intervju med en fågel som föredrar att vara anonym.
2006-01-18
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar