Den onämnbara grönsaksjuicen

En dag var jag ute och spankulerade på Coop. Vissa kan shoppa förevigt på H&M. Jag är mer av en Coop shoppare. Alla goda ostar, roliga nya såser, trevliga små konserver, muffinsformar etc etc.
Juice tillhör inte mina favoritvaror inne på Coop. Efter år av magkatarr på 80- och 90-talet skyggar jag lite för syrastinna juiceprodukter i hyllorna. Dessutom har jag hört att juicen inte alls är så nyttig som man kan ledas till att tro. Massor av tillsatt socker!
Hur som helst. Då såg jag den lille kamraten på bilden.
Eftersom vi i vårt hushåll talar både engelska och svenska hemma reagerade jag först inte nämnvärt. Fit.(övers: i form) Nån ny hälsoprodukt. Grönsaker. Jaha.
.....
Men vänta nu ett ögonblick! Hur lät det här då? Finns det någon som skulle vilja fråga efter den här produkten?
Nej usch. Ni kan ju tänka er hur det skulle låta.
Nä, då väljer man nog hellre att gå hem med en flaska morotsjuice istället.

Efter diverse fnitter och raljerande bestämde vi oss för att nu var vi tvugna att prova den lilla juicen. En förpackning inhandlades.
Grönsaksjuice. Så nyttigt och bra! Inget tillsatt socker.
Vi hällde upp varsitt glas röd trögflytande juice. Skål!
Det finns bara ett sätt att beskriva den här juicen. Som tunn pastasås! Det smakade precis som sån där tomatsås man kan köpa på burk till pastan.

Så nu vet vi. Vi behöver inte genera oss genom att fråga efter den onämnbara juicen. Det är inte värt besväret.

Död anka - del II

”Man hörde ju om hur det gick borta i Asien. Det är förjävligt. Så många sjuka. Så många döda. Skräckhistorierna flödade. Många föstes ihop och brändes levande. Andra fick halsarna avskurna på löpande band.
Man orkar knappt tänka på det.
Sen bara fortsatte det sprida sig. Alltså, vi här i Sverige trodde ju att vi gick säkra. Vi trodde att det aldrig kunde drabba oss här i västeuropa. Men nu vet man ju fan inte.
Nej, alltså….
Det är ju redan panik. Hörde från en polare i Frankrike att man redan börjat isolera där nere i 58 län. Man får inte gå ut. Inte träffa andra.
Man vågar ju för helvete inte hosta om man sätter i halsen! Då blir man väl bränd innan man fattat vad som hänt.
Vi har sett det förut. Kommer ihåg för ett par år sen. Det blev ett jävla liv när Rosa halkade till och förlorade balansen för ett ögonblick. Vips åkte hon in på isolering och det kom en massa gubbs och tog prover hit och dit. En ren försiktighetsåtgärd, hette det. Stackars Rosa såg ju ut som en jävla knarkare efter alla nålstick.
Folk är ju inte sansade alltså. Man måste ju hålla huvudet kallt. Alltså, om du låg dödssjuk borta i Kina, skulle du känna dig frestad att flyga hela vägen hit? Va? Nä, tror inte det. Vad fan…
Fri som en fågel. Ja tjosan!”

Där slutar Grodsakers intervju med en fågel som föredrar att vara anonym.

"Tillsammans kan vi regera universum!"

Makt är ett fascinerande fenomen.
Stackars lilla Grod-Luke Skywalker.

Min grisiga personlighet

En kamrat tipsade om ett personlighetstest man kan göra på internet.

Resultatet visar utöver vissa personlighetsdrag, att jag aldrig kommer att bli vår tids Rembrandt... *suck*
Ja ja, man får väl leva med det med.

gammal, kal och småfet

Det här är Bengt.
Han är en elvaårig korallfingergroda (Litoria Cerulea). Han tillhör en familj av trädgrodor som finns i Indonesien och Australien i vilt tillstånd. De är ganska vanliga som husdjur och kan bli rätt gamla. Bengt är nu en äldre gubbe men rätt pigg och rörlig ändå.
Han äter sina syrsor och badar varje kväll i sin hundmatskål.
Vi har haft honom sen han var ungefär ett år. Han är född i England. Sen flyttade han till Irland och till slut gick flyttlasset till Sverige. Han är alltså en berest groda.
Han hade hade en bror som hette Frank men Frallan blev sjuk och dog på julafton för två år sen. *snyft*

Bengt är ialla fall en älskad liten typ och vi tycker han är cool. Han kvackar högt och glatt lite nu och då och han kan byta färg. Han skiftar mellan knallgrön och chokladbrun.

Grodor = coolt

-Benjamin, Bengt. Bengt, Benjamin..... >:-)

Vissa dagar är man mer tanspridd än andra.
Att komma till jobbet och upptäcka att man har en väska full av syrsor, är ingen höjdare.

Det är Bengts mat. Han äter nästan bara syrsor. Han skulle kunna äta en mer varierad kost men det är lite skakigt att gå ut och jaga mat till honom för man vet inte om den är besprutad och man vill inte förgifta honom. Han kan också äta mask men både mask och döda och kala små musungar tillhör kategorin Föräcklig så det blir inget av med det. Ibland får han dock mask ialla fall. Har hört att han kan äta små guldfiskar men det får han inte. Verkar dyrt. Ska de simma i hans bad?
Appropå dyrt, har räknat ut att kilopriset på syrsorna är ungefär 2.500 kronor. Genast ter sig mina utsvävningar i fiskdisken rätt billiga.

En annan nackdel med syrsor är att de spelar. Ialla fall de svarta hanarna gör det. Ett högt genomträngande ljud som kan förstöra ens nattsömn helt. Har ibland varit frestad att slänga ut syrsorna genom fönstret. En natt vaknade jag av att hustrun stod bredvid syrsburken och skrek "Shut up! Shut the f*ck up!"
Om det säger mer om syrsorna eller hustrun får ni avgöra själva.

Sen transponderade de sig genom Stockholm..

Så här ser den lilla godingen ut.



Först och främst vill jag önska alla ett Gott Nytt År!

Ett skinande nytt färskt år att sätta tänderna i. Mums!

Efter en angenäm julvila är det nu alltså dags att gå igång igen. En titt i almanackan avslöjar att det kommer rulla på rätt bra här efter trettonhelgen.

Några reflektioner efter julen som gått:

1. Det är fantastiskt hur man kan hålla igång med 40 graders feber när man är två år gammal! (systerdottern)

2. Man kan träna tvååringar att ha på sig glasögon när de har full vintermundering på sig eftersom begränsad rörlighet, i synnerhet tjocka tumvantar, dramatiskt försvårar avtagning av glasögon. (systern)

3. Ekologisk (ja ni vet vad jag menar) julskinka är godare än vanlig julskinka. (modern inhandlade av misstag)

4. Mormors köttbullar är godast! (mormor)

5. Stockholmarna är vänligare i trafiken än blekingeborna. (stockholmsbilisterna)

6. Systemet för betalning av trängselskatten i Stockholmförsöket, kunde nog inte bli sådär hemskt mycket kångligare. (Stockholm Stad)

Alltså, det där med hur man betalar trängselskatten förtjänare en något utförligare kommentar. Jag motsätter mig inte att man tar ut pengar av bilister för nöjet(?) att köra i Stockholms innerstad. Det tycker jag är ok. Däremot ska man vara rätt entusiastisk för att sätta sig in i hur betalningssystemet fungerar. Skulle man dock misslyckas med detta och inte betala rätt summa vid rätt tidpunkt blir man skattesmitare. Missad trängselskatt om 15 kronor gör en till skattesmitare... En skattesmitning som rimligen kostar betydligt mer än 15 kronor att hantera administrativt.
Vill man så inte befatta sig med att hålla reda på olika taxor och jakt på pressbyråer kan man skaffa sig en transponder. 2004 lärde sig svenskarna ordet tsunami. 2005 lärde man sig ordet transponder. (Därvid slutar jämförelserna.)
Transpondern fästes på vindrutan. Först ska man tvätta glasytan med en med transpondern medföljande spritindränkt servett. Torka torka. Därefter ska man se till att glasytan är minst 15 grader celsius. Även om Stockholmsk vinter förvisso har växthuseffektsökat i temperatur uppnår en typisk januaridag trots allt icke 15 grader. Någon föreslog att man med hjälp av skarvsladd och hårtork kan värma kylslagen vindruta. Låter förnuftigt....
Sen skall man innan glasytan svalnat igen, snabbt avlägsna skyddspappret på transponderns klisteryta och trycka dit apparaten på vindrutan. Man undrar så stilla hur många som går igenom den här processen för att upptäcka att den lilla eländesdosan sitter åt fel håll. Alla som någon gång försökt dra loss någonting man fäst med högkvalitativa självhäftande häftkuddar vet hur det slutar. Häftkudden ger först inte med sig alls men går till slut sönder och man får loss saken med fragment av häftkudden i behåll. Den går absolut inte att använda igen och att skrapa bort resterna från båda ytorna är ett straff i sig självt.
Tjohej tjohej. Vissa dagar saknar man huvudstaden mer än andra och vissa dagar saknar man den inte alls.