Jag berättar det sen

Så sitter man här. Dan före dan före dan före dan före dopparedan. Är man klar med julklapparna? Nja.. I stort sett. Ska bara...

Så här är det varje år för mig. Jag tänker straxt efter sommarsemestern att i år ska jag vara ute i god tid och ha allt klart lagom till första advent. Ja-a da så det så!
Igår, den sista lördagen före jul, var jag ute och handlade de flesta av julklapparna. Ni vet det där uttrycket "alla var där". Så var det i shoppingcentrumet jag bevistade. Man behövde inte känna sig ensam precis. De underliga är att vi har allihop vetat om att det blir julafton den 24 december, ända sedan... ja jättelänge! Vi visste för flera år sedan att julen 2008 kommer att infalla den 24 december! Det vore ju en sak om det hade stått i tidningen för en vecka sedan att "Regering kommer med anledning av finanskrisen vidtaga omedelbara åtgärder och för att stimulera handeln och utlyser man jul den 24 december i år." Det hade kunnat förklara horderna av folk som med desperat uppsyn viftar med pengar i långa köer i alla affärer.

För flera år sedan frågade jag hustrun vad det engelska ordet "procrastination" betyder. Jag fick svaret:
- Jag berättar det senare.
"Procrastination" betyder att skjuta upp.


Ps.
Till allas vårt försvar vill jag göra reflektionen att det delvis kan bero på vädret. Det är ju inget vidare vinterväder ute direkt. Det är suspekt likt vilken höst som helst. Kanske är det därför vi inte kommit i julstämning tidigare.

"Ingen har dött så det är lite kallt."

Tiden pinnar på. Julen galopperar närmare för varje minut.

I dagens DN kan man läsa att flera kommuner vill använda värme från krematorier till fjärrvärme. Vilket fantastiskt pragmatiskt förslag! "Vi har värme vi inte gör någonting med. Ni har ett uppvärmningsbehov. Vill ni ha vår värme?"

Jag kan inte föreställa mig att det skulle vara något fel alls på värmen från krematorierna men det finns någonting som känns lite... märkligt, med att använda den. Visste man inte om varifrån den kom skulle man bara dra på elementen och inte tänka mer på det. Däremot blir det konstigt om man ska gå omkring och tänka typ "Pelles mormor dog i förra veckan. Undrar om det är hon som gör att det är så varmt och skönt idag?"

Jag är nog ändå för att man använder värmen. Tror jag.

Mycket nu...

Det är lite tjockt just nu och blogger får lida. Men jag kommer tillbaka!

Gamla vänner

Det finns någonting väldigt behagligt med att umgås med gamla goda vänner. Allt det där man inte behöver förklara för de var där när det hände.

Förhoppningsvis fortsätter man träffa människor som kommer att bli ens vänner men racet för att få nya barndomsvänner är för evigt kört. Personligen är jag väldigt nöjd och glad med dem jag har.

Vem har rätt?

Idag står det i Dagens Nyheter att de äldre är mest positiva till äldrevården. Jag måste erkänna att jag är en av dem som med fasa läst om vanvård och förnedrande omständigheter inom äldrevården. Det är lätt att göra sig en alldeles egen skräckbild. Men rimligen är de äldre som är föremål för äldrevården, de som är bäst rustade att bedöma den vård de får. Jag borde kanske inte vara förvånad efter att ha arbetat med hälso- och sjukvårdsfrågor i flera år. Vi inom den sektorn vet att Sverige står sig väldigt väl i internationella mätningar. Både när det gäller kvalitet, väntetider och vad man får ut för pengarna. Den allmänna bilden är dock ibland rena skräckbeskrivningar av misär utan gränser. Samtidigt är de som behandlats inom svensk vård, i allmänhet mycket nöjda. När det gäller vården finns det faktiskt en förklaring var för bilden och vårdtagarnas upplevelse skiljer så mycket. Vi har begått en pedagogisk blunder helt enkelt. I Sverige satsar vården mest på dem som är mest sjuka och minst på de som är friskast men kanske lite krassligare. Och de flesta av oss blir ofast inte mer än lite krassligar. Tack och lov. Men kommer man till vårdcentralen med en lätt åkomma som inte kommer att bli värre så får man ofta vänta en stund. Det kan vara väl så irriterande men knappast bevis för dålig vård. Vi har inte heller lyckast kommunicera att köer till olika behandlingar inte går till som en kassa-kö i matbutiken. Det är inte så att man nödvändigtvis kommer fram i den ordning man ställt sig. Man kommer oftast fram i den ordning läkarna bedömer att ens tillstånd kräver. Igen, minst sjuk väntar längst. Sen kan man diskutera om det är rätt men så är det. Personligen tycker jag det känns rimligt.

World Aids Day

Idag är det den första december 2008. Igen är det World Aids Day, Internationella aids-dagen.
Hiv-rapporteringen har ökat något i år i Sverige. Något fler har blivit smittade i landet. Framför allt män som har sex med män. Ungefär 0,1% av den svenska befolkningen är smittad. I Swaziland, ett litet land helt omringat av Sydafrika, är 26% av befolkningen hiv-infekterad. Mer än en fjärdedel! Det är inte så många där som har tillgång till de mediciner som trots allt finns för att bromsa virusets härjningar i kroppen. Vad gör man när en fjärdedel av befolkningen går hem för att dö? Hur sköter man en arbetsplats där stora delar av personalen är svårt sjuk? Vad händer med alla dessa barn som blir föräldrarlösa?

Idag går tanken till alla dessa miljoner människor som lever med hiv. Mina tankar går särskilt till dem jag känner.