Läste härom dagen att skådespelerska Johanna Sällström dött 32 år gammal. Genom artiklarna förstår man att hon tagit sitt eget liv. Tydligen under en persmission från sluten psykiatrisk vård.
Igen börjar man skrika om mer psykiatripengar. Jodå, jag kan visst hålla med om att psykiatrivården i Sverige behöver mer pengar. Självklart finns det mycket som kan bli bättre med mer resurser. Däremot tror jag inte att man ens med miljarder och miljarder kan förhindra alla tragedier som orsakas av att någons verklighetsuppfattning mer eller mindre plötsligt förvrids och deras sinnen vanställs.
Hur som helst. Nu frågar jag mig om en utökad satsning är som att investera i flear vattenhinkar istället för att gå och prata med pyromanen?
Vi vet att trycket på psykvården ökar. Den psykiska ohälsan ökar hos hela befolkningen och inte minst hos unga kvinnor. Rimligen borde det finnas en orsak till detta. Eller mer troligt, ett antal orsaker.
Var tappade vi bort oss själva?
För vad hjälp är utvecklingen om vi inte klarar av den?
Så mer resurser till psykiatrivården. Absolut. Men kanske borde vi stanna upp och fundera lite på vår värld ibland. Konsten att prioritera kan bli den största överlevnadsfärdigheten.
1 kommentar:
Ensam är aldrig stark. I Egypten kan man ha ett skyddsnät,på 200 personer, alla släkt och oftast beredda på att hjälpa till i en hård värld.Det är synd att hög levnadsstandard materiellt tycks leda till större ensamhet och i många fall själviskhet som i sin tur kan leda till ensamhet och depression.
Skicka en kommentar