2006-07-21

You say you want a revolution...


Jag nördar mig rätt mycket och kollar forum och communities på nätet om allt möjligt. Självklart är jag med i diverse grodnätverk där vi bland annat utbyter skötseltips och åsikter om grodor. Vi laddar upp bilder på våra grodor och beundrar varandras små sötnosar.
Ett annat forum jag är med i handlar mer om nuläget för världen. Ett inte så litet eller begränsat ämne.
Nu senast har vi diskuterat miljöfrågor och vad vi kan göra som enskilda personer.
Jag är en medelgod miljöperson tror jag. Jag återvinner papper, väljer gärna krav och svanmärkta varor i affären, är en ganska lat sopsorterare (allt är faktiskt brännbart, det handlar bara om temperatur) osv. Det kommer jag att fortsätta med och ska också försöka bli ännu bättre.
Det som dock ligger mig närmast om hjärtat, som ni säkert förstått, är kampen mot fattigdomen. Miljöfrågan är som bekant ingenting vi kan lösa själva i Sverige utan det krävs en global insats. Missförstå mig inte nu, det är självklart meningsfullt att göra alla de här små sakerna vi gör men många stora miljöförstörande handlingar begås i fattiga länder. Pengarbrist och okunskap skadar miljön på ett förödande sätt. Vad fattigdom framför allt gör är att begränsa valmöjligheter. Har man inte möjlighet att välja ett miljövänligt alternativ, ja då är saken ju rätt klar.
Här vill jag också gärna slå ett slag för Rättvisemärkt. Genom att köpa Rättvisemärkt (Fairtrade) gynnar vi inte bara miljön utan också människor. För oss handlar det om att vi får bättre produkter och för producenterna handler det om att kunna försörja sig själv och sin familj, att slippa sälja sin kropp eller arbeta under livsfarliga förhållanden.
Med det i åtanke känns det inte så jobbigt att lägga ett par kronor extra när man handlar.

2006-07-16

Semester!


Hurra hurra hurra!
Semsetern har börjat!
Tre lata lediga veckor att se fram emot. Började redan på fredagen med en liten firar-middag i gott sällskap. Det blev nattbad och goda samtal fram till fyratiden på morgonen. Vi masade oss i säng vid femtiden och morgonen var så där vacker och blådisig som svenska sommarmornar kan vara. Helt underbart! Det är bara att njuta.

Vår sommarbesökare har också anlänt med en väska full av smarriga matvaror från hustruns hemland. Mums!

Livet blir inte heller svårare av att vi i torsdags var och hämtade vår nya bil. En glädje att köra.

Det kan nog hända att det blir lite glesare mellan inläggen i bloggen nu när sommaren och semestern har inträtt.

2006-07-12

Men vad fan!

Extremt kort inlägg idag.
Vet ni hur mycket jag hatar att tappa saker i toaletten?
Jättemycket!!!
Enda trösten var att toaletten var rätt nystädad och helt nyspolad men det är aldrig en höjdare att stoppa handen i dasset.

2006-07-08

bildfrustration


Åh se på fan! Det verkar som jag kan ladda upp bilder igen.
Det funkade inte förrut och jag var arg på Blogger. Provade att ladda upp bilder från fyra olika datorer och fick samma dumma felmeddelande att jag ändrat inställningarna på webläsaren.
Sånt gör en gulingfuling frustrerad och irriterad.

Sitter här den varma sommarnatten och känner härliga sommardofter. Vi är nu mitt inne i den period som håller mig levande under den kalla långa vintern. Ljuset. Värmen.
Det gäller att ta till vara på sommaren nu!

2006-07-07

Tiden går....



I födelsedagspresent fick jag i år bland annat Live Aid och Live 8 konserterna på dvd.
13 juli 1985 var min mamma bortrest och hemma fanns jag, dåvarande pojkvännen, bästa kompisen och hennes pojkvän. Vi satt framför tvn i ungefär 15 timmar och tittade på en av världens största konsterter i direktsändning.
Nu tjugoen år senare känns mycket av musiken fortfarande förundransvärt fräsch. Många artister ur den gamla skolan som spelade sina instrument och skrev sina egna låtar. Det svänger liksom rätt bra när Phil Collins kompar Eric Clapton.

Vemodet blir stort när man ser Freddie Mercury. Så förbannat begåvad! Extremkaxig i sina jättetighta jeans, nitarmband högt upp överarmen och med välansad läderbögsmustasch struttar han omkring och äger scenen. Rösten. Man ryser. "...mama, just killed a man..."
Drygt sex år senare var han död. Då när aids fortfarande var en sjukdom man inte visste så mycket om. Då medicinerna var dåliga och farliga och de drabbade bar sina hudcancerutslag som skammens märken. Då innan sjukdomen ännu inte drabbat Afrika så hårt. Man kunde stilla svälta ihjäl istället. Och det gjorde man. 1985 var ett fruktansvärt svältår i delar av Afrika. 1991 var svälten tyvärr inte heller utrotad.

Vemodet blir ännu större när man ser dokumentärfilmsnuttarna mellan musikuppträdandena. Barn som är så svältfödda att de ser fem år yngre ut än de är och har så lite kraft att de inte orkar hålla sig själva upprätta. Barn som är täckta av flugor. Barn som inte längre orkat kämpa emot och ligger inlindade i säckväv i väntan på begravning.
Då knyter det sig i magen. Då känner jag att det finns så mycket jag inte förstår. Jag förstår inte hur vi kan ha en global fördelningspolitik som tillåter den här sortens lidande. Jag förstår inte hur man kan vilja skära ner det internationella biståndet. Jag förstår inte vad det är som gör att man kan tycka att det är helt ok att andras barn svälter ihjäl under förhållanden som är så vidriga att man får kväljningar när man blir uppmärksammad på de groteska detaljerna.

Man kan inte förvänta sig att förstå allting här i världen. Så är det. Men jag tänker fortsätta arbeta för att barn ska slippa dö på grund av andra människors girighet eller ännu värre, likgiltighet. Gör mig gärna sällskap i det.

2006-07-04

logik kan vara ruggigt



Jag bor som sagt i en mindre stad. Själva stadskärnan ligger på en ö som man går tvärs över på ungefär en kvart. Här finns affärer av alla upptänkliga sorter. Utbudet är ingenting att skämmas för. Dock har jag noterat att det finns vissa sorters affärer och affärsverksamhet som är överrepresenterade.
Till exempel finns det fantastiskt många pizzerior. Gott.
Det finns också väldigt många optiker för en så pass liten stad. Vidare kan man konstatera att i förhållande till folkmängden finns det dessutom många dykaffärer och till sist tycker jag att det finns oproportionerligt många frisörer.

Ok, dags att summera.
Invånarna i staden där jag bor är: Håriga pizzaätande dykare med dålig syn.

Ses sen!