2011-04-04

Dagarna som går...


Det finns bättre och det finns sämre dagar. Själva är de helt neutrala inför vad de innebär för alla oss som upplever dem. De flesta minns man inte efter ett tag. Några etsar sig fast med knivskärpa.

Idag kommer jag nog inte att minnas om ett par år men jag tror att jag kommer att minnas det dag som kommer imorgon. Jag hoppas innerligt att jag kommer att minnas den som en hoppfull dag.

1 kommentar:

Suzanne Weigl sa...

Såhär drygt tre år senare känns det sorgligt att läsa inlägget. Dagen som kom efter blev en svår dag. Mamma opererades. Länge. Syrran och jag tillbringade dagen tillsammans och väntade nervöst på besked om hur det gått. Operationen tog flera timmar längre än vad läkarna förutspåtts. Alla deras farhågor om tumörernas spridning besannades. Flera inre organ var angripna och det var flera läkarlag som arbetade samtidigt för att avlägsna det som gick att avlägsna.

Jag vet att några av landets skickligaste kirurger arbetade hårt för att rädda min mamma den dagen. Ändå gick det inte att få bort tillräckligt mycket av tumörerna. Det tog tid för mamma att repa sig efter operationen men hon kom igen. Periodvis var hon ganska pigg och kunde resa och ägna sig åt det hon ville göra. I perioder var hon mycket medtagen. I juli 2012 lades hon in på hospice i Storängen. Där somnade hon sedan in natten till den 13 september.