Även om föräldrarna nu skickade sina döttrar till söndagsskola kan man nog inte säga att vi var särskilt religösa hemma hos oss. Vi gick inte till kyrkan om det inte fanns en särskild anledning såsom dop, bröllop, begravning eller den vanligaste orsaken, konsert.
Så här i efterhand kan man väl säga att vi blev ganska oreligösa som vuxna. Systern konfirmerades förvisso men kan knappast benämnas som någon särskilt gudsfruktig människa. Själv lämnade jag Svenska Kyrkan för många år sedan.
Ialla fall. Hemma hade vi till varje jul en julkrubba. En väldigt fin sådan med ett litet hus med figurer i, föreställande stallet med Jesusbarnet, hans föräldrar, de tre vise männen osv.
Visserligen råkade Jesusbarnet spolas ner i toaletten något år men mamma lyckades ersätta honom.
Nu är jag vuxen och har ett eget hem och så i år kom jag på idén att jag ska också ha en julkrubba!
Eftersom jag sedan mycket späd ålder haft en stor kärlek till Barbapapa bestämde jag mig för att min julkrubba skulle befolkas av barbor.
Av hustrun har jag fått små barbafigurer i plast och nu gällde det bara att få dem att se fromma och julkrubbiga ut. Med hjälp av piprensare, träknappar och tvinnat presentsnöra modifierade jag figurerna. I en leksaksaffär hittade jag en plastkalv till ett hutlöst pris och krubban byggdes i papp med tandpetarben.
Och här är resultatet:
1 kommentar:
Hej Grodsaker!
Kul att bloggen kommit igång igen.
Bra beskrivning av känslan att vara arbetslös. Jag har förhandlat för många skolledare som av olika anledning förlorat sitt uppdrag. Aa har efter en tid hamnat i känslan av att inte duga inte räcka till. Den största uppgiften har varit att hålla självkänslan uppe på de berörda. Arbetslöshet genom pension däremot är enbart angenäm. Vilket härmed intygas.
Må väl och grattis!
Skicka en kommentar