...hon lindade honom och la honom i en krubba...

När jag var liten gick jag i söndagsskola. Varje söndag gick jag och min syster till en gammal omgjord lagård för att lära oss om Gud och Jesus. Vi var båda ganska entusiastiska och lyssnade gärna till de både lärande och inspirerande berättelserna.
Även om föräldrarna nu skickade sina döttrar till söndagsskola kan man nog inte säga att vi var särskilt religösa hemma hos oss. Vi gick inte till kyrkan om det inte fanns en särskild anledning såsom dop, bröllop, begravning eller den vanligaste orsaken, konsert.

Så här i efterhand kan man väl säga att vi blev ganska oreligösa som vuxna. Systern konfirmerades förvisso men kan knappast benämnas som någon särskilt gudsfruktig människa. Själv lämnade jag Svenska Kyrkan för många år sedan.

Ialla fall. Hemma hade vi till varje jul en julkrubba. En väldigt fin sådan med ett litet hus med figurer i, föreställande stallet med Jesusbarnet, hans föräldrar, de tre vise männen osv.
Visserligen råkade Jesusbarnet spolas ner i toaletten något år men mamma lyckades ersätta honom.

Nu är jag vuxen och har ett eget hem och så i år kom jag på idén att jag ska också ha en julkrubba!
Eftersom jag sedan mycket späd ålder haft en stor kärlek till Barbapapa bestämde jag mig för att min julkrubba skulle befolkas av barbor.
Av hustrun har jag fått små barbafigurer i plast och nu gällde det bara att få dem att se fromma och julkrubbiga ut. Med hjälp av piprensare, träknappar och tvinnat presentsnöra modifierade jag figurerna. I en leksaksaffär hittade jag en plastkalv till ett hutlöst pris och krubban byggdes i papp med tandpetarben.
Och här är resultatet:

Nu är det jul igen!

Hoppsan!
Tiden smårusar iväg och rätt vad det är så står julen för dörren. Det är återigen dags för skinka, julklappsrush, pynt och pyssel.

Det blir ingen gran i år heller. Vid närmare eftertanke har det nog inte varit gran på närmare femton år så det är kanske ingen ide att spela ut ett trauma över det.
Bloggen ska återupptas. Den har ju legat i träda under året.
Visserligen har det funnits en hel del att reflektera över men man måste känna sig inspirerad.

För dagen noterar vi att Sydkorea har fått en ny president. Den konservative Lee Myung Bak. (Ett namn inte helt olikt mitt eget faktiskt.) Man tror att han inte kommer att föra de koreanska staterna närmare varandra och processen som Kim Dae Jung öppnade för hamnar nu i ett svårare läge.

Vi noterar också att den svenska vintern är sjukdomsfrämjande. Enbart i den närmaste familjekretsen finns flera fall av trägen hosta och även magsjuka.

Vidare noteras även att svält inte kommer vara någon överhängande risk den här julen heller. Hemmet har redan börjat fyllas med choklad, kakor, goda drycker och andra kulinariska fröjder.

Ned räkningen till jobbstarten har också börjat. 14 dagar kvar. Tillförsikt och lätt nervositet.

Vi återkommer inom kort.