Fröken vaddå?

Julen har varit god. Skratt, trevlig samvaro, god mat, gåvor och annat som gör livet njutbart.Kan inte ens säga att jag direkt ätit för mycket i år ens.

Dagens ämne är skönhetstävlingar...Detta föranleds av att jag på mycket kort tid läst tre separata tidningsartiklar som berör företeelsen på olika sätt.Den första artikeln handlade om en skönhetstävlig för prostituerade i en mexikansk stad. Kvinnorna paraderade i hemmagjorda kreationer som ibland inkluderade kjolar av kondomer.
Den andra artikeln handlade om en Fröken Denver som ställt upp på alltför utmanande fotografier och fråntagits sin titel.
Den tredje artikeln handlade om skönhetstävlingar för pensionärer.

Jaha. Vad drar man för slutsatser av det här då?Alla vill vara vackra? Alla kan vara vackra? Man kan mäta skönhet? Man kan inte vara vacker och sexig samtidigt? Skönhet kräver moral? Skönhet kräver inte moral?

Jag blir nog inte klok på det hela. Jag kan konstatera att jag motsätter mig skönhetstävlingar för barn. Jag tycket det är i det närmaste vämjeligt att anordna spektakel där barn ska värderas och då dessutom utifrån kriterier som är fasansfullt konstgjorda och nog mest hänger ihop med komplexfyllda mammors ouppfyllda drömmar.

Skönhetstävlignar för prostituerade och pensionärer.

Ja ja. Om det är något vuxna kvinnor vill ägna sig åt så för all del. Men det kan kännas lite sorgerligt att man ska behöva söka bekräftelse utifrån något så subjektivt och föränderligt som yttre skönhet. Samtidigt tycker jag självklart att prostituerade och äldre visst kan vara fina. Vi kan kanske tycka att det verkar sjaskigt och nästan tragikomiskt när nåt luder sjavar fram i lånad klänning och för mycket smink nånstans i den mexikanska slummen. Men å andra sidan, om hon som går där och visar upp sig för publiken, får känna sig fin, sedd och uppskattad där och då, ska sånna som jag ha rätt att döma det? Svaret måste bli nej.

Sen kan man tycka att man ska arbeta för minskad objektifiering av kvinnor och allt det där men var sak har sin tid och sin plats.Däremot tänker jag lättvindigt värdera händelsen med den fråntagna Fröken-titeln i USA.

Jävla hycklare! Kan man inte vara vacker även om man inte är nunna?

Miljöskadad

Nu har jag alltså återbördats till hemstaden efter en sex år lång vistelse i Blekinge.

Det var Karlskronahem som introducerade mig för seriös sopsortering. Hård plast på ett ställe, mjuk plast på ett annat, färgat glas i en låda och ofärgat i en annan. Brännbart avfall i en container men dock inte sånt som är komposterbart för det ska i små bruna påsar som man sen slänger i komposten. Sen finns det deponisopor.

Hustrun stretade emot. De mesta åkte i 'brännbart' till att börja med. Kompostpåsarna läckte och luktade. Påsarna var kletiga och smetiga. Det är kladdigt att vara miljövänlig.

Dock vande vi oss så sakteligt och blev allt bättre. Vi ska dock erkänna att en hel del av det komposterbara hamnade i brännbart men det känns inte så miljöskurkigt.

I mörka stunder intalade jag mig själv att allt är faktiskt brännbart. Det är bara en fråga om temperatur. Så det så!

Nu är vi alltså tillbaka i Stockholm. Vi bor i ett hus byggt 1991. Alltså inte särskilt gammalt men inte sprillans nytt. Och vi har sopnedkast! Ett sopnedkast. Där ska allt utom returpapper slängas. (Det finns ett särskilt rum för returpapper.)

Och nu känner jag mig som en syndare av stora mått. Det vi muttrat och grymtat om så mycket känns plötsligt rätt. Det bär liksom emot när man trycker ner en plastförpackning i slaskhinken.

Om Karlskrona arbetarekommuns ombudsman läser det här kan hon konstatera att hennes hjärntvätt fungerat.

Vi har flyttat!
Kan inte påstå att vi kommit i ordning eller ens i närheten. Vi har bara med oss det som fick plats i bilen. Resten kommer om ett par dagar.
Det är påfrestande att flytta. Att flyttpacka är i det närmaste själsdödande tråkigt. Dessutom måste man möta alla de där sakerna man stoppat undan som bra-att-ha-saker, gamla minnessaker och annat skrot och elände.

Flyttkartongerna tornade upp sig som berg hemma i vardagsrummet.

Så blev det helt plötsligt flyttdagen. Den kom och vi åkte. Stressade så till den milda grad att jag vid bilpackningen blev kommenderad till närmaste fik för att inmundiga te och smörgås medan hustrun stuvade in grodan och tillhörigheterna.
Sen låste hustrun ytterdörren och tittade strängt på mig och sa: "Har vi allt nu?"
Jag tittade på hustrun och konstaterade att vi nog hade allt nu förutom att hon då hade lämnat lägenheten utan skor och var på väg att flytta till Stockholm iklädd färgglada små tåstrumpor.
Kanske var vi lite stressade.

Nu är vi ialla fall här och det känns bra. Vi har landat efter att under viss vånda fattat beslut om att flytta och därefter planerat och förberett i månader.

Godnatt från en vintermörk huvudstad.

Glad först advent!

Så är det första advent igen!

Varje år känns det som julen kommer smygande och sen bara hoppar den på en. I år känns det rörigare än vanligt på grund av flytten.
Hemmet ser ut som en orkan dragit fram. Bråte och skräp på golvet. Lådor i olika stadier av packande och svarta sopsäckar lite varstans.
Frågan är nu om man hinner. Vi måste hinna! Det finns inget alternativ.
Ja ja, Det får lösa sig.
Naturligtvis har jag bokat upp hela dagen och kvällen innan själva avfärden. Måste alltås vara helt klar på tisdagen och sen bara sätta mig, hustrun och grodan i bilen på torsdagen.
Ska försöka blogga men vi får se hur det går.