Jag är mardrömmen

Ja. Jag är här igen och skriver. Kan inte låta bli. Jag är djupt störd och bekymmrad av Sverigedemokraternas framgångar, agerande och framför allt, deras ideologi. Därav detta inlägg. DNs intervju med Björn Söder härom dagen gör det hela så tydligt.

Inför valet 2010 skrev Henrik Schyffert i en artikel i Aftonbladet att han är Sverigedemokraternas dörmman. En vanlig svensk man. Om han är drömmen så måste jag nog beskriva mig själv som mardrömmen. Homosexuell, icke-kristen invandrarkvinna av utomeuropeisk härkomst. Det kan nog inte bli så mycket värre! Jo, det är klart, jag skulle kunna vara muslim men det är jag inte. Jag bekänner mig inte till någon religion. Alltså, väldigt olik en vanlig svensk man.

Å andra sidan har jag mycket gemensamt med en vanlig svensk man. Är det verkligen det som skiljer oss åt det som räknas? Hårfärg. Vinkel på ögonen. Födelseort. Förhållandet till ris.

Men låt oss lyfta blicken. Egentligen handlar det inte om hurvida vi är olika eller lika. Det handlar inte om hur länge ens folkslag funnits på denna geografiska plats eller vem som ser mest ut som man gjorde här för 10 000 år sedan eller om man vill fira jul. Det handlar om att vi ska kunna vara som vi vill. Att vi ska kunna samexistera med våra likeheter och olikheter. Ytterst är det Svea Rikes lag som reglerar vad som är acceptablet eller inte. En lag inför vilken vi alla ska stå lika. Det är en demokratisk grundprincip. Att rucka på den öppnar dörren till ett helvete där vi alla sitter i en pappbåt på ett lavahav.