Dagarna rusar iväg!

Hoppsan!
Nu blev det ett glapp i resebloggen.

För torsdagen bestämde vi oss för att göra saker på varsitt håll. Det fanns så mycket vi ville se men det överensstämde inte alltid med den andras önskemål så det blev en solodag.

Dee åkte iväg till Brooklyn på egna äventyr. Själv började jag med en promenad upp för femte avenyn via en massa affärer. Det var fruktansvärt varmt. Så pass att det snurrade i huvudet ett par gånger.

Vårt hotell ligger på 47:e gatan mellan aveny 7 och 8. När jag tagit mig upp till 72:a gatan kände jag att det var dags att kliva på en buss. Sagt och gjort, bussen tog mig snabbt upp till 83:e gatan där jag klev av och knatade raskt iväg till Metropolitan Museum of Art, även kallat The Met.

Jag besökte museet 1994 och såg några av de permanenta utställningarna. Den här gången kikade jag lite på dem igen men mitt huvudmål var utställningen om modeskaparen Alexander McQueen. Han var årsbarn med mig, engelsman och arbetade som huvuddesigner hos Givenchy men gick senare över till att skapa under eget märke.
Tragiskt nog led han av svåra depressioner och förra året hängde han sig.

Jag fick köa i cirka en och en halv timme för att komma in i McQeen utställningen, men det var det värt! De hade ställt ut hans fantastiska kreationer och förstärkt dem med fantastisk ljussättning, dekorer och vacker effektfull musik. Svansjön, God Save the Queen, Händel, med mera. Kläderna var som konstverk. Fantastiskt vackert.
Dock ingenting man skulle slänga på sig på morgonen för att hasa iväg till Brandskyddsföreningen.

McQueen sa själv: "Jag vill ge kraft åt kvinnor. Jag vill att folk ska vara rädda för de kvinnor jag klär."

Efter utställningen bestämde jag mig för att promenera tillbaka till hotellet. Det gick jättebra tills jag vid 63:e gatan bestämde mig för att snedda lite över Central Park... I mitt nästa liv ska jag banne mig be att få ett lokalsinne! Jag vandrade och vandrade i den lummiga parken. Och vandrade. Till slut kändes det inte helt rätt. Jag bestämde mig för att ta mig ut på gatan för att orientera mig. När jag väl kom ut och såg närmaste gatuskylt stod det 78 St på den! Japp! Jag började alltså på 86:e gick till 63:e och kom ut på 78:e. Det var bara att vandra på i hettan.

Väl på hotellet igen blev det en kall dusch och en tupplur innan middagen.

Fredag:
Vi tog en lugn start och gick ut och åt brunch på förmiddagen. Lite shopping igen på Macy's och sedan bar det av till Korea-town. Vi kikade i affärer och klämde i oss ett par små fyllda degknyten och strosade. Det precis som att vara i Seoul. Värmen och den höga luftfuktigheten gjorde visserligen sitt till men ljuden och dofterna var desamma som i Korea. Vi bestämde oss för att på koreanskt vis gå och skråla i ett hyrt rum. I Japan kallas det kareoki, i Korea norebang. Vi hade jättekul!

Sedan vandrade vi vidare och jag hittade en koreansk tatuerare, någonting som jag hade hoppats på men inte trott att jag skulle hitta. Hur som helst blev jag glad och fick min planerade tatuering gjord.

Sedan gick vi och åt en fantastisk middag. Återigen, verkligen känsla av att vara i Korea.

Idag lördag är vår sista heldag. Återigen bestämde vi oss för solodag. Jag ville traska omkring lite på södra Manhattan och Deirdre kände sig inte klar med Brooklyn.

Jag tog tunnelbanan ner till Chamber Street och promenerade sedan ner till Ground Zero, platsen där World Trade Center en gång tornade upp sig. Idag är den en stor byggplats. Man har i år börjat bygga de hus som ska stå där istället. Trots att det var över trettio grader och gassande solsken gick det kalla kårar längst ryggraden när jag tänkte på de bilder som kablades ut från just den här platsen, den där septemberdagen för tio år sedan. De brinnande husen, all rök och människor som kastade sig ut och landade ungefär där jag stod idag. Fasansfullt!

Efter denna upplyftande upplevelse knatade jag norröver igen. Nu styrde jag kosan mot Washington Square Park uppe vid 5:e gatan. Det är en jättemysig park i trevliga kvarter. Parken är full av musik. Först stötte jag på en jazzorkester med fyra jätteduktiga musiker. Satt en stund och lyssnade på dem. I fontänen badade barn i alla åldrar. Hade god lust att hoppa i själv. Det var fruktansvärt varmt!

En bit bort satt en kille och spelade på en flygel! Han var jätteduktig. Det fanns fler musiker som spelade runt om i parken. Jag gillade Washington Sq. Park skarpt. Knatade sedan vidare upp till 14:e gatan och tog tunnelbanan tillbaka till Time Square.

Nu ska vi ut och njuta av vår sista kväll här i New York. Imorgon lämnar vi staden vid tre-tiden. 18:40 och flyger till London.